När Kristina Nordqvist begravdes på den nya kyrkogården år 1884 fick varken anhöriga eller vänner följa med in för att ta avsked vid graven.

Prästen kunde då ta stöd i en paragraf i 1686 års kyrkolag där det påpekades att ”när liken bisättes skall det ske i stillhet, utan all process och bekostnad, och inga flera följa, än de som bära, och eljest nödvändig där kunna hava att beställa”.

Skulle någon bryta emot lagen väntade böter till kyrkan och till fattiga lika mycket.

1686 års kyrkolag (Kyrkio-Lag och Ordning) var en reglering av förhållandet mellan kyrka och stat i Sverige från Karl XI till 1992 års kyrkolag trädde i kraft den 1 januari 1993 inför det att Svenska kyrkan skildes från staten år 2000 och kyrkolagen därmed avskaffades och ersattes med kyrkoordningen.

I fallet Nordqvist framgår av ett tidningsreferat i Norrbottens Posten att förbudet inte överträddes. Tidningen noterar nämligen att sorgeprocessionen vände på Berget, utanför kyrkogården. I processionen, där Piteås godtemplare mangrant mött upp, deltog ett stort antal ordensmedlemmar som hyllade den avlidna med flera sånger, som en avskedshälsning. Dessförinnan hade godtemplarnas sångkör och amatörer framfört sång i kyrkan

Piteås nya kyrkogård togs i anspråk 1882, till vilken bland annat skolorna var utkommenderade, elever och lärare. Kontraktsprost Simon Brandell invigde kyrkogården, där man bland annat sjöng ”Jag går mot döden”.

Kyrkogårdsinvigningen var en stor händelse. Redan tidigt på dagen hade stora skaror, högtidsklädda personer, samlats i väntan på aktens början. ”Klockan tolv, var ”dödsåkern” översållad av människor skriver Norrbottens Posten. En invigning som avslutades med att kyrkorådet bjöd prästerna på middag i stadshuset.

”Livet och döden, glädjen och sorgen verka ofta snabbt som det rullande hjulet. Fjorton dagar i dag firade plåtslagaren Nils Valfrid Nordqvist sitt bröllop med fröken Kristina Lönnberg och i dag ligger den unga bruden iklädd dödens svepning. Den tillfälliga förkylning, som övergick till lunginflammation, nedlade henne redan själva bröllopsdagen på sjuksängen varifrån hon sedermera aldrig uppsteg” noteras det i minnesrunan över Kristina Nordqvist.

Bruden var 31 år när hon ingick äktenskap med den sju år yngre maken. Hon var dotter till vice häradshövding Joh. Adam Lönnberg och hans hustru Fredrika Rosalina Holmström.

Av de kyrkliga noteringarna framgår att Kristina Nordqvists make avled 1936. Han gifte aldrig om sig. Sista adressen var ålderdomshemmet i Sunnanå, Skellefteå.

Vid ungefär samma tidpunkt hade kyrkoherden i Gideå, Jonas Erik Björkquist förbjudit släkten att följa bruksförvaltare Ludvig Trolle till graven. 

Björkquist hade meddelat att bestämmelser om processioner in på kyrkogården skulle följas och något undantag kunde inte begäras, även om det gällde en högt stående person.

Noteras kan att Björkquist för övrigt senare fick en varning för sitt uppträdande och för sitt ideliga drivande med lagen.

Kyrkoherde Björkquist var pappa till den förste biskopen i Stockholms stift, Manfred Björkquist, vilken vigdes till sitt ämbete 1942

Manfred Björkquist utnämndes till biskop av regeringen, trots att han saknade teologisk examen och aldrig verkat som präst.