På söndagen är det Internationella kvinnodagen som uppmärksammar kvinnors kamp för lika rättigheter och deras situation över hela världen.
En som jobbat med kvinnors utsatthet genom våld i nära relationer, är polisen Sara Malm i Piteå. Hon har under 15 års tid sett kvinnovåldet på nära håll när hon arbetat ute på fältet i yttre tjänst.
Numera arbetar hon som inspektör och utreder de brott som kommer på hennes bord. När det gäller våld i nära relation, oftast där en man misshandlat eller på annat sätt kränkt en kvinna, är det den typen av brott som kan kännas både motiverande och frustrerande att arbeta med. I Pite älvdal ligger antalet ärenden på ungefär samma nivåer över åren, enligt henne.
– Det mest frustrerande är när kvinnan inte vill eller vågar fullfölja sin anmälan. Hon vägrar kanske delta i utredningen för att hon skäms över vad som hänt eller är rädd för förövaren. Det är då det är motiverande att på alla sätt försöka hjälpa henne vidare. Även om hon inte vill anmäla, så har vi inom polisen skyldighet att göra det.
Förutom att det ofta är mycket skambelagt att vara utsatt för fysiskt eller psykiskt våld i nära relation, så finns det många anledningar till att det är svårt att lämna den. Man kan vara rädd för hur partnern eller någon annan ska reagera. Det kan även finnas delar av relationen som man är nöjd med, våldet sker kanske inte heller så ofta. Man kan också vara orolig för hur man ska klara sig ekonomiskt eller helt enkelt ha en rädsla för att bli ensam.
När polisen kommer till en brottsplats där det förekommit våld i nära relation börjar utredningen genast.
– När man gripit den som slagit, oftast mannen, sätter man sig ner med kvinnan om hon inte är skadad och behöver besöka sjukhus. Man börjar med att fråga vad hon kan få för stöd inom familjen. Om hon inte vill blanda in familjen, så föreslår man kontakt med polisens brottsoffergrupp eller kvinnojouren.
Kvinnojouren i Piteå är nedlagd sedan snart tre år, men stöd och hjälp finns fortfarande att få via kommunens socialtjänst.
När Internationella kvinnodagen kommer på tal, blir Sara Malm först tyst.
– Jag tycker att det är självklart att stå stark som kvinna och att kvinnor och män har ett lika värde. Jag önskar att kvinnodagen inte skulle behövas, säger hon.