Det var i våras som Andreas Schleiss första gången upptäckte att flera av hans bisamhällen dött under vintern.
– Först lade jag märke till att det inte var någon aktivitet kring flusteröppningen. Sedan när jag öppnade upp samhällena för att göra vårkontrollen, då insåg jag att fem av elva samhällen var helt döda, säger han.
Upptäckten var chockerande för honom.
– Jag har aldrig tidigare varit med om en så stor vinterförlust. Tidigare år har jag varit med om att ett av mina samhällen dött, ibland inget alls, säger Andreas Schleiss.
Under försommaren köpte Andreas Schleiss nya drottningar samtidigt som han delade några av de samhällen han hade kvar.
– Det är förenat med vissa risker att dela på samhällena. Har man tre starka får man istället sex–sju svaga bisamhällen, säger han.
Och under sommaren och hösten blev hans farhåga verklighet. Av totalt tolv bisamhällen har han nu förlorat ytterligare sex.
– Det är inte bara tråkigt att förlora sina bin, det är mycket jobb också när ett samhälle dör. Alla ramar måste smältas ur och kokas. Det innebär att jag förlorar färdigutbyggda ramar som bina gjort. Det är jättetråkigt, säger Andreas Schleiss.
Parasiten varroakvalster finns i princip världen över och i biodlarkretsar har alla hört talas om den.
– För några år sedan tänkte jag att det dröjer nog ganska länge innan varroa kommer hit till Piteå. Och då tänkte jag att när det kommer kanske jag slutar med bin. Men nu känner jag tvärtom att jag vill vidareutveckla min verksamhet, säger Schleiss.
Han känner dock att han, liksom många andra, saknar tillräckligt med kunskap om hur man håller varroakvalstren i schack.
– Man blir aldrig av med dem. Men det går att odla bin trots att man har dem. Jag körde en behandling med oxalsyra förra hösten, sedan har jag behandlat med myrsyra två gånger under sommaren. Jag trodde det skulle räcka.
Han tror att han själv och många andra biodlare måste få in rutinen kring hur man jobbar med varroa.
– Jag vet att man måste göra regelbundna nedfallsprov, som ger en fingervisning om hur mycket kvalster det finns, säger Andreas Schleiss.
Han konstaterar att det är en ny verklighet att förhålla sig till. Och biodlingen som tidigare tagit mycket tid, kommer framöver att ta ännu mera tid.
– Nu hoppas jag bara att mina bin klarar sig över vintern, säger Andreas Schleiss.
