För två år sedan fick en kvinna föras med ambulans efter att ha tagit någon form av tabletter. I samband med den händelsen ringde hon till en son, en av de fyra som sedan åtalades för grov misshandel och misshandel.
Sonen och en broder samt två andra män begav sig då till mammans lägenhet i Piteå där två män (målsägarna) befann sig.

Vad som sedan skedde bygger på motstridiga uppgifter, men klart är att tumult och bråk uppstod. De två målsägaren, som inte deltog eller kunde höras under rättegången, anmälde att de utsattes för misshandel.
De fyra misstänkta förnekar eller säger sig inte minnas på grund av berusning.
Målsägarna fanns alltså inte på plats i tingsrätten, men åklagare valde ändå att driva åtalet.

Åklagaren ansåg att tre av de åtalade överfallit de två målsägarna med slag och sparkar mot huvud och överkropp. Offren drabbades av svullnader, blödningar och smärta.
Ett av offren flydde från lägenheten, men blev upphunnen av två av de åtalade som fällde honom till marken och utsatte honom för ytterligare sparkar och slag.

Problemet för åklagaren är att målsägarna inte kunde höras i tingsrätten och de misstänktas advokater kunde inte utfråga offren. Tingsrätten har därför valt att frikänna männen eftersom det rent principiellt strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Rätten menar att en fällande dom skulle anses som ett rättegångsfel i en högre instans.