Trycket är hårt på barn- och ungdomspsykiatrin vid Piteå sjukhus. Inte för att komma på ett första besök, men för att göra vidare utredningar av adhd på neuropsykiatrin är väntetiden lång.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka finns Bup-linjen i länet, den så kallade första linjen, dit föräldrar ska ringa om de anser sig ha problem med barnet. I telefonen görs en första intervju för att få veta mer och om det behövs vidare hjälp ges en tid för besök hos barn- och ungdomspsykiatrin i Piteå.
– De bokas in och får tid inom vårdgarantin 30 dagar. Hit har vi inga köer, säger Malin Hemphälä, verksamhetschef.
Problemen kommer om det bedöms att barnet behöver utredning av psykolog för att sätta en diagnos inom Npf, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som ADHD, ADD och autism.
– De flesta vill utredas för ADHD. Problemet är stort och kön växer med ungefär fem barn i veckan, säger Malin Hemphälä.
Bristen på psykologer som kan göra utredningar har gjort att kön har växt. I höstas stod 100 barn i kö. För närvarande arbetar ingen fastsanställd psykolog vid barnpsykiatrin. Minst fem skulle behövas för att kunna hantera alla ärenden.
– Många psykologer väljer att arbeta privat eller på hälsocentralerna. Vi har svårt att rekrytera, säger Lotta Oscarsen, psykoterapeut.
De statliga pengar man fick i höstas har använts för att korta kön. Den är nu nere på 80 barn.
– Med pengarna har vi köpt in utredningar. Prioriterade barn får åka till Umeå eller Stockholm, men vi har inte råd att skicka alla. En del får en så kallad valfrihetsremiss, vilket innebär att om föräldrar tycker det tar för lång tid så kan man välja att åka utomläns för en utredning. Resa och uppehälle får man stå för själv.
– Även om vi kunde skicka fler söderut så måste det finnas resurser här när de kommer tillbaka för behandlande insatser, säger Lotta Oscarsen.
De förstår att det är tungt för föräldrar att vänta i ett år på en utredning och att det är för lång tid.
– Samtidigt är det ingen livshotande sjukdom. Sen behöver ju inte diagnos eller medicin vara lösningen. Det är ett jättejobb för föräldrar och skola även efter en diagnos. Arbetet med att anpassa kraven, planera och ge fasta gränser utifrån barnets förutsättningar måste pågå hela tiden. Viktigast av allt är att det basala som sömn, mat och motion fungerar. Om det inte fungerar faller barnen ur och det känns sorgligt, säger Oscarsen.
