I april 1896 annonserades Degerfors herrgård i Jävre ut, med omedelbart tillträde. ”Vinterföder en häst, sex kor samt småkreatur” kunde man läsa i tidningarna.
Järnbruksverksamheten vid Degerfors gick i konkurs 1887 medan däremot sågverksrörelsen drevs vidare. De skogar som tillhörde egendomen såldes sedermera till Aktiebolaget Storfors, varefter all industriell drift upphörde.
Då bruksägaren Johan Olof Degerman avled 1896 skrev Norrbottens Allehanda följande: ”Hjälpsam, god och medgörlig som Degerman var, fick han emellertid ej skörda frukterna av sitt arbete”. Nekrologen avslutas med raderna ”Som enskild man, grannlaga och försynt, torde brukspatron Degerman ej hava räknat någon ovän. Men så var han också en ovanligt redbar och vinnande personlighet”.
Det Degermanska hemmanet såldes på auktion för 11 500 kronor. Då var inte inräknat ett par smärre avsöndringar som betingade ett pris av 500 kronor.
Det var gästgivaren Konrad Wikström i Jävre som ropade in fastigheten för att där förlägga sitt gästgiveri.
Om köparen kunde man i tidningen läsa följande:
”Jävre gästgiveri har inte just haft något rykte om sig för bekvämlighet och resande har helst åkt förbi. Nu kan det dock rycka upp sig, ty det vackert belägna Corps de logiet å Degerfors med sina komfortabla rum etc. har stora betingelser härför”.
I december 1896 förkunnar Norrbottens Posten att ”Rosfors bruk, Baronselet, en ofantligt stor och rikt givande slåtterlägenhet under Rosfors egendom av Västerbottens bank försålts till verksägaren C.A. Hedqvist, Öjebyn”.
Påföljande år förkunnades i tidningen att egendomen Klöverberg, lydande under Rosfors, av samma bank, till Carl Anton Hedqvist sålts för 7 000 kronor. Bara en kort tid därefter köper Piteåbygdens stora trävarupatron Hedqvist av banken Rosfors och Krokvattnets egendomar för ett pris av 51 000 kronor.
Bruket Rosafors lades ned i mitten av 1870-talet. Under årens lopp har sedan en hel del kända personer i bygden varit delägare i Rosfors bruk. År 1873 förvärvades bruket av Elof Friesendahl som efter 10 år sålde anläggningen till Västerbottens Enskilda Bank.
1927 övertog jägmästare Einar Bosaeus egendomen som sedan övergick till släkten Kempe och MoDo för att sedan efter många år säljas vidare.
I januari 1897 förkunnandes att patron Erik Dahlén, som inflyttade från Sundsvall till Långvik1885, till ett konsortium av hemmansägare från Trundön och Rosvik för en summa av 20 000 kronor sålt Långvikens egendom inklusive lösegendom.
Den sista produktionsperioden för Långviks glasbruk var 1879. Ägare av egendomen var då Sundsvallsfirman Berglund, Perman & Co. Firman såldes hela egendomen till disponent Dahlén som sedan under en tid försökte driva egendomen som storjordbruk, vilket misslyckades.
De nya ägarna från Trundön och Rosvik började snabbt realisera egendomen genom att sälja åtskilliga byggnader på platsen. Bland de nya ägarna var trävaruhandlanden Arvid Holmström från Trundön och handlanden J.F. Björkbom från Rosvik. Det berättas att Holmström gjorde åtskilliga skogsaffärer och 1917 hade ett vedupplag om 2 000 famnar (3 500 meter) i Långvik.
Om Holmström kan berättas att han gifte sig vid 33 års ålder. Hans hustru dog efter endast drygt ett års äktenskap. Under denna tid föddes enda barnet, sonen Elian Arvidsson.