Var tredje månad gör Petra Hall resan från hemmet i Piteå till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Petra har nämligen en sjukdom som innebär att godartade tumörer växer i hela struphuvudet. Tumörerna blockerar luftvägarna och om de inte opereras bort kan de kväva henne.
– Det här är inget nytt för mig. Jag har haft sjukdomen i många år och har gjort mer än 400 operationer, jag har faktiskt tappat räkningen på hur många. Skillnaden den här gången var att operationen riskerade att ställas in och att det var osäkert om jag ens skulle kunna ta mig ner.
Under många år har Petra fört en kamp för att få den sjukvård hon har rätt till.
– Men den här gången hade jag faktiskt fått kallelsen i god tid och bokat flyg för mig och min medföljare, så allt kändes lugnt.
Sedan slog coronaviruset till och det första problemet dök upp. För att kunna genomföra operationen där tumörerna tas bort med laser behöver vårdpersonalen speciella skyddsmasker. När man skär i tumörerna förångas nämligen partiklar som kan smitta de som befinner sig i rummet.
– Jag förberedde mig på att ringa runt till alla sjukhus som finns för att själv jaga reda på rätt masker. Det löste sig, men jag hann bara andas ut innan nästa problem dök upp.
In i det sista var det osäkert om flygplanet skulle lyfta på utsatt datum.
– Jag började kolla upp en plan b och fick först positivt besked om ambulansflyg, men senare visade det sig att var väldigt osäkert.
För att få hjälp skrev Petra ett inlägg i Pitegruppen på Facebook.
– Jag frågade om någon hade ett privat plan och kunde flyga ner mig om det krisade. Jag fick inget napp, men överväldigades av gensvaret och alla kreativa idéer. Piteåandan är verkligen helt fantastisk.
När någon erbjöd sig att köra ner Petra och hennes medföljare i bil var andra genast redo att dra igång en insamling för bensin och övernattning.
Till slut kom Petra med ett flyg några dagar innan operationen. På sjukhuset var allt i stort sett som vanligt, förutom att Petra testades för covid-19.
– De skulle bara ringa om provet var positivt. När vi satt och fikade och jag tittade på telefonen hade jag ett missat samtal från okänt nummer. Jag fick sådan ångest, men ringde upp. Det enda de ville var att flytta fram operationstiden någon timme.
Dagen efter operationen gjorde Petra en maratonlång resa hem. Sju timmars väntetid på Arlanda kändes tufft.
– Jag fick åka rullstol till Rest and fly där jag tog in på ett rum för att kunna vila och slippa utsättas för onödiga smittorisker. När vi kom till Arlanda sköljde de senaste veckornas stress över och jag tänkte att nu rasar jag.
Petra säger att hon inte är rädd för coronaviruset.
– Det jag är rädd för är min sjukdom, den är livshotande. Skulle jag få covid-19 skulle jag säkert hamna i respirator – men jag är så envis så jag skulle säkert överleva det med.
På vägen hem skrev Petra en rapport i Pitegruppen om hur det gått.
– Folk svarade att de tänkt på mig och jag fick krya på-hälsningar. Jag är så tacksam över hur helt okända har engagerat sig. Deras stöd har känts i ryggen under hela det här äventyret.
Nästa operation är planerad kring midsommar.
– Jag tror att det kommer att bli samma problem igen. Men jag känner mig också trygg, nu vet jag att folk ställer upp. Det känns stort att viljan att hjälpa mig var så stark.