Hon möter upp vid entrén på Piteå sjukhus. Här gör Annika Holgersson, 30 år från Uppsala, sin ST-tjänstgöring inom intern medicin och behandlar patienter som drabbats av bland annat hjärtinfarkt och stroke.
Men hon är också anställd av Läkare utan gränser och kom nyligen tillbaka från ett tre månader långt uppdrag i Grekland och Bosnien. Den första månaden jobbade hon på barnkliniken i Europas största flyktingläger Moria på ön Lesbos.
Här bor tusentals personer i tält och containerboenden i väntan på besked om asyl. Förhållandena är svåra och många drabbas av sjukdom på grund av köld och dålig hygien.
– Vi behandlade barn med akuta problem som magsjuka, öroninflammation och luftvägsinfektioner, samt även barn med kroniska sjukdomar som diabetes, hjärtfel och epilepsi, säger Annika.
I två månader var hon sedan stationerad i Bosnien där migranter och asylsökande samlas för att försöka korsa gränsen till Kroatien och sedan ta sig vidare till EU. Även här var den humanitära situationen svår.
– De vi hjälpte var främst unga män, som blivit sjuka av att vara på flykt länge. Framför allt led de av psykisk ohälsa som ångest, oro och trauman efter att ha utsatts för misshandel framför allt av gränspolisen till Kroatien. Men de har också fysiska sjukdomar som lunginflammation, sår, köldskador och kroniska sjukdomar.
Annika Holgersson känner en frustration över att Läkare utan gränser behövs i europeiska länder som Bosnien och Grekland. Här får migranterna bara tillgång till viss sjukvård.
– Min personliga åsikt är också att vi måste få till en bättre flykting- och migrationspolitik. Ett värdigare flyktingmottagande, säger hon.
Kontrasterna mellan att hjälpa behövande i Moria och Bosnien till att arbeta som ST-läkare i Piteå är stora, men ändå inte.
– En del kan bli cyniska när de kommer hem, man jag känner mest tacksamhet över att få bo här i Sverige. Vi människor är också mer lika än vad man kan tro.
Hon och sambon (som också utbildar sig till läkare) har bott i Piteå i ett och ett halvt år, han är nu iväg på ett längre uppdrag för Läkare utan gränser i Irak.
Redan då Annika Holgersson tog beslutet att utbilda sig som läkare var målet att få jobba för Läkare utan gränser. Själv siktar hon på att komma iväg till hösten igen:
– Det kan vara var som helst, där jag behövs mest.