Kvinnan upplever en resultatlös kamp för att få hjälp kring sin smärtproblematik där hon har oförklarliga smärtor dygnet runt. Hon menar att det i grunden handlar om Region Norrbottens oförmåga och totalt bristande intresse av att hjälpa människor som inte "passar in i mallen".
Hon lider av två sällsynta diagnoser varav den ena är en generell överrörlighet som kan kopplas till hennes smärtproblematik. Den andra har komplicerat hennes graviditeter.
Under åren som gått anser kvinnan att hennes problem negligerats av vården. Hon har stämplats som smärtpatient men inte fått någon hjälp med grundproblematiken.
Felaktiga, motsägelsefulla och dåligt underbyggda råd har förvärrat hennes tillstånd.
Hennes första förlossning 2008 var komplicerad. Kvinnan har haft stora problem i bäcken och ländrygg sedan den. En utredning har konstaterat att kvinnan har generell överrörlighet i lederna vilket kräver träning och stabilisering.
I kvinnans anmälan går att läsa att hon inte anser sig ha fått hjälp varken vid Smärtrehab i Sunderbyn där man tyckte att hon skulle acceptera sin smärta, eller vid Cederkliniken. Där hänvisade läkaren Jörgen Boström, via ombud, henne att söka andra vårdkontakter eftersom det inte fanns någon han kunde göra.
När anmälan lämnades in till Ivo förra året hade det gått nästan två år sedan kvinnans andra barn fötts. Då har kvinnan haft svår smärta sedan 2008 och hon är fortfarande utan hjälp.
Ivo anser att läkaren Jörgen Boström brustit med att tillgodose patientens behov av god vård. Ivo anser att en anmärkningsvärd lång tid, fem månader, förflöt från senaste läkarundersökningen till dess att kvinnan remitterades vidare. Ivo anser att Cederkliniken brustit i att tillgodose kvinnans behov av god vård.
Även Region Norrbotten kritiseras då Ivo anser att man inte säkerställt fungerande rutiner kring remisshantering och för att Regionen inte samverkat mellan olika aktörer i ärendet.
Cederkliniken har i sitt svar till Ivo sagt att man försökt få patienten att släppa tanken på orsaker till smärtan. Kliniken menar att om patienten fortsätter söka en konstruktiv orsak till problemen, exempelvis en operation, kommer denne inte att kunna ta till sig smärtrehabiliterande insatser. Vidare anser kliniken att det inte var nödvändigt att träffa patienten då denne var känd och tillräckligt utredd.