Claes speglar sig gärna i dubbelrollen som Sara

Claes plockar fram en puderdosa ur handväskan, bättrar på sin make-up runt kinderna.
Läppstiftet matchar jackan. Den blonderade peruken sitter som en smäck på flinten, kjolen fladdrar i vinden och Claes Schmidt, 59, tycker att han är stilig ... som Sara Lund.
- Jag är fullt tillfreds med mig själv. Inombords råder harmoni. Trygghet. Glädje. Om någon person har något emot mitt sätt att vara eller min utstyrsel då är det hans problem, inte mitt, säger Claes Schmidt/Sara Lund i en och samma person.
Fingret på fördomar
I dag på eftermiddagen håller Claes Schmidt föredrag på Nolia. Kanske tar han på sig den blonda peruken. Kanske "reservmössan".
Han är van att tala. Föreläsa. Landet runt. Van att svara på alla möjliga typer av funderingar, förklara, berätta, tackla folks sätt att tänka, sätta fingret på fördomar.
- Jag är man, heterosexuell och transvestit.
- Jag är gift sedan många år, lycklig, driver nöjespalatset Slagthuset i Malmö med hustrun. Jag är varken onaturlig eller onormal, jag representerar bara något ovanligt och ovant.
Det är många år sedan Claes mötte sin blivande hustru Anita och blev blixtförälskad.
- Jag var musiker från Malmö på turné i Västerbotten. Det var januari 1973. På Stadshotellet i Skellefteå jobbade hon och det sade klick direkt.
Duon blev snabbt ett par. Claes flyttade upp och hem till Anita. Så småningom gifte de sig, "utvandrade" efter några år till Skåneland.
Men vad Claes aldrig berättade om för sin lagvigda hustru var förkärleken för att klä ut sig till kvinna.
- Jag gjorde det i smyg. Hade en undangömd väska med kvinnokläder på vinden som kom fram när Anita var bortrest.
I fjorton år smög Claes med sin hemlighet. Alltid i ensamhet. Bakom fördragna gardiner.
Men fyndet av ett par undangömda okända damstrumpor i parets sovrum avslöjade allt.
- Anita anklagade mig för otrohet. Jag var livrädd. Skräckslagen. Övertygad om att världen skulle spricka. Det fanns ingenting annat att göra än att kapitulera. Erkänna. Jag var transvestit!
Responsen blev inte den väntade.
- Anita var glad, lättad över att jag inte varit otrogen och min dolda läggning tyckte hon snarare verkade spännande. Hon till och med hjälpte mig att skaffa fram fler nya damutstyrslar. Och hon fortsatte att älska mig för den jag var, och den jag är.
"Jag har inga problem med att du klär dig likadant som jordens halva befolkning, bara du inte ljuger för mig", deklarerade hon.
Livet gick vidare. Men det dröjde ytterligare ett drygt årtionde innan Claes klev ut ur garderoben i offentlighet och avslöjade sin passion för egen bh, maskara, klänning och pumps.
Stor lättnad
- Vilken lättnad det blev att slippa smyga, slippa ljuga och gömma sig. Sedan dess har jag kunnat vara den jag vill, stå för den jag är, klä mig som jag önskar. Ibland är jag Claes. Ibland Sara. Dagsformen styr. Det är en förmån att få ge utlopp för fler könsuttryck, inte enbart det biologiska, det som sitter mellan benen.
Det handlar om mångfald. Gränsen är satt vid bikini. Där blir det stopp.
Men att gå med hustrun Anita på stan öppet iförd Sara-mundering är inga problem. Att flyga som Sara, visa passet, det fungerar bra.
- Folk tittar, javisst. Så kommer det alltid att vara. Men jag har vant mig. Huvudsaken är att jag själv och min fru mår bra. Vad andra tycker är främst deras eget problem.

Claes speglar sig gärna i dubbelrollen som Sara

Efter fjorton års förhållande hittade Claes Schmidts hustru ett par undangömda damstrumpor i parets sovrum. Hemligheten var avslöjad. Men maken Claes hade inte varit otrogen - han var transvestit.