Bristen på fotogen tvingade fram elkraft i byarna
"Ljuset lyser klart och bra och glädjen över detsamma är stort bland dem som längtat och hoppats". Så berättas om dagen då det sedan länge utlovade ljuset kopplades på i Pitholm den 23 januari för 90 år sedan.
Lillpiteälven har haft stor betydelse för folks liv och försörjning i Infjärden. Här anlades ett kraftverk för att förse 5.000 lampor med ljus. (Arkivbild)
Foto: Bildoperatör
Vid Tväråns kraftstation strålade det elektriska ljuset för första gången den 19 december. Turbinmaskineriet hade en kapacitet av 37 hästkrafter. Kraftstationen byggdes av byggmästare Axel Andersson i Hortlax.
"Byggnaden är stabil och snygg och på alla sätt ändamålsenlig och då man tar hänsyn till att byggmästare Andersson är en selfmade man utan egentlig teoretisk utbildning, länder arbetet honom till all heder", skrevs det i tidningen.
Hos gästgivare N G Danielsson i Tvärån anordnades också, med anledning av den stora dagen, fest. En fest som pågick till fem på morgonen med sång, musik och lekar.
Fotogenbrist
Den rådande bristen på fotogen och andra belysningsmedel under första världskriget, och i kristidens påtvingade mörker, lockade till att investera i elektriskt ljus. Det ena efter det andra av de norrbottniska samhällena började med kraftutbyggnader.
1917 rapporteras att det fanns 193 kilometer ledning för distributionsanläggningar i Norrbotten och 1918 var Piteås landsbygd, i belysningshänseende, i stort elektrifierad.
I Lillpite släpptes strömmen på för första gången den 1 februari 1918. Kraftstationen låg fyra kilometer från kvarnen och mejeriet. Fallhöjden var 11,5 meter. Turbinen var kopplad till en tre fas generator om 300 hästkrafter.
De första byar som fick ström från Lillpite var Sjulnäs, Långnäs och Öjebyn. Bölebyn erhöll ljus några dagar senare därpå Pitholm och sist Lillpite. I Lillpite hade man dessförinnan fått ljus från ett par små likströmsmotorer, inmonterade i kvarnen.
Anläggningen skulle förse
5 000 lampor med ljus. Av motorer fanns det vid den här tidpunkten inte många i Lillpite. Mejeriet och en husbehovssåg. I Sjulnäs fanns en husbehovssåg. I Öjebyn hade patron C.A. Hedqvist den första stationerade motorn för jordbruksändamål. Maskin fanns även hos garvare J.R. Bergström, mejeriet och Vikens träkolsaffär. Kraftverksbygget belöpte sig till en kostnad av
476 000 kronor.
Mörkaste Småland
1917 bildades Norrfjärdens elektriska kraftaktiebolag med 332 aktieägare. Vid kvarnen i Altersbruk fanns ett vattenfall som inköptes av G B Norberg för 1 000 kronor. Kraftverket togs i bruk den 22 mars 1918 och hade då kostat 190 000 kronor. Fallhöjden var 4,5 meter. Där fanns en 100 hästkrafters maskin. Strömmen försörjde 3 500-4 000 lampor och två motorer, en ägd av N A Holmbom i Sjulsmark för såg- och tröskning och G B Norberg i Nybyn för tröskverk och vedkapning. Strömmen gick till Altersbruk, Sjulsmark, Nybyn, Porsnäs, Håkansö, Kopparnäs, Harrbäcken, Tullnäs och Lakafors.
"Genom införande av mätarekoppling hoppas styrelsen få bättre kontroll över strömförbrukningen och att få inbespara en viss mängd energi som kan komma andra till godo", meddelades det i juli 1918. Det beslutades också att av Ytterstfors-Munksund inköpa Storforsen, en halv mil norr om Alter och förse det med ett kraftverk med en kapacitet av 200 hästkrafter.
När Rosviks kraftaktiebolag den 14 september höll stämma beslutades att det även skulle bli ljus över Trundön och Trundavan. Det krävdes att byamännen tecknade aktier för 9 000 kronor och att minst 400 ljuspunkter abonnerades. Villkor som antogs den 16 september genom byaombuden Arvid Holmström och Gustaf Johansson.
Mellan Rosvik och Harrbäcken finns en liten by som kallas Småland. När det elektriska ljuset kom till Norrfjärden och Rosvik och spred glädje och trevnad fick dessa "smålänningar" dra sig fram med nyckfulla karbidlampor. Med skäl kunde platsen en tid kallas "det mörkaste Småland". Men genom F E Öbergs, Harrbäckens kraftiga insats kom även ljuset dit.
I slutet av år 1918 kom det elektriska ljuset till Tällträsk. En dynamomaskin om 10 hästkrafter placerades i den nedanför byn belägna kvarnen.
En jul utan ljus
Älvsbybygden rapporterades stråla av ljus den 7 december, från cirka 700 lampor. Kraftstationen var belägen i Nyfors. Fallhöjden var 9 meter. En 52 hästkrafters turbin skull ge ljus för något över 2 000 lampor, frörenseriet och bärtorkeriet. Dessutom räckte strömmen för snickare F V Grankvists maskin, slaktare Å Strömgrens köttkvarn samt hemmansägarna A G Nyberg och S F Öberg för vattenuppfordring och vedsågning.
Sedan tillkom ström för 200 lampor till Nygård, Övre Byn samt norra delen av Älvsby station.
I mars 1918 fick de första abonnenterna i Blåsmark elektriskt ljus med vatten från Sågån och med ledningar till Hemmingsmark, Tjälen och Hortlax. Anläggningen drevs med en turbin på 80 hästkrafter. Men under hela julhelgen det året fick byborna en längre tid vara utan ljus på grund av en maskinskada i kraftverket.
Sedan 1912 fanns kraftverket i Sikfors, som levererade ström till huvudsakligen Karlsviks träsliperi i Luleå samt till industrin i Munksund samt Luleå stad.
Så jobbar vi med nyheter