Efter ett yrkesliv inom förskolan och på socialförvaltningen har Eina Granberg, 73 år, engagerat sig i barnhjälpsorganisationen Majblomman.
Det har nu hunnit gå 14 år. Ett tag var hon både ordförande och kassör samt satt med i bidragsgruppen. Men i dag är hon "bara" ordförande i lokalförening som har åtta aktiva medlemmar.
- Visst finns barnfattigdom i Piteå också, fast det är en annorlunda barnfattigdom än i U-länderna. Naturligtvis kan man inte jämföra det med hur exempelvis gatubarnen eller barnen som bor i läger har det. Här handlar det mer om ett utanförskap.
50 ansökningar
Via Majblommans webbsida kan ansökningar om bidrag göras, men telefonen ringer ändå ofta varm hemma hos Eina. Många vet att hon jobbar för organisationen.
- Senast i dag ringde en lärare för en elevs räkning, det handlade om att barnet ville kunna vara med i en idrott och behövde hjälp med både medlemsavgift och idrottskläder.
Majblommans lokalföreningen i Piteå får varje år in cirka 50 ansökningar om bidrag. Under våren handlar det mycket om pengar till examenskläder, cykel eller att familjen behöver få komma iväg på en kortare resa. Under vintern är det bland annat skidor, varma vinterskor eller vinterjacka som efterfrågas.
- Just när det gäller ansökningar om bidrag till kläder och skor så har det ökat betydligt i jämförelse med hur det såg ut för 14 år sedan, säger Eina.
Hon menar att det dels kan handla om att Majblomman faktiskt blivit mer känt, men dels också för att den ekonomiska utsattheten i Piteå ökat.
- Det har ju pratats om krisår och frågan är om vi är på väg ut ur den svackan nu, eller inte?
Eina Granberg menar dock att trots att fler kanske i dag vet om att Majblomman finns är ändå fortfarande kunskapen bristande. Det är också ett stort steg för många att faktiskt lämna in en ansökan. I först hand söker man andra lösningar på sina ekonomiska bekymmer.
- Det är massor av människor som inte kommer sig för att söka. Jag får också ofta samtal från föräldrar som säger att "Vi skulle behöva det och det, men vi kan inte formulera oss". Men då brukar jag säga att: "Nu har ju du berättat det här för mig, då kan ju jag skriva ner det".
Realistiska
Det är vanligt att familjer söker bidrag år efter år till samma sak - exempelvis till examenskläder.
- Men det är ju inget fel på det, det är ju bara bra om vi kan hjälpa till.
Eina tycker inte att de bidragsansökningar som kommer är överdrivna utan istället ytterst realistiska. Hon berättar om den ensamstående mamman utan bil som sökte och fick ett bidrag till en cykelkärra för att kunna transportera sig och sina barn. Och om familjen som fick hjälp med säng och sängkläder till sitt barn. Ofta är det föräldrarna som hör av sig, men även personal inom skolans värld, kuratorer, skolsköterskor och lärare som ser barnets behov. Ansökningar kommer även in via Familjens Hus.
I lokalföreningen finns tre personer som beslutar om bidragen, samarbete sker också med Lions. Har en ansökan lämnats in till båda organisationerna och sedan beviljas så delar man på utgiften.
- I fjol räckte faktiskt inte pengarna till, så då tog vi även från vår buffert, säger Eina Granberg.