Videon är inte längre tillgänglig
Liv Nilsson-Rapping, tio år från Karlshamn, siktar och skjuter med luftgeväret på havsbadets sommarläger. Hennes högra arm ser alldeles vanlig ut. Den vänstra utgörs av en protes.
- Den har jag haft hela mitt liv! Jag tänker inte så mycket på det. Om någon frågar varför jag inte har en vanlig arm så svarar jag att jag föddes så här, säger hon.
Född eller förvärvad
Hennes högra hand har en så kallad reduktionsmissbildning, kallad dysmeli. Begreppet innefattar allt från en mindre avvikelse som avsaknad av ett finger eller tå till fullständig avsaknad av en arm eller ett ben. Även den som skadat eller förlorat en kroppsdel genom en olycka ingår i begreppet.
- Våra kroppar känns helt normala. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas om det satt en hand och fem fingrar där, säger Stig Jandrén.
Han är ordförande för Svensk Dysmeliförening, en rikstäckande ideell organisation som verkar för en bättre livssituation för personer med dysmeli.
Föreningens sommarläger är i år förlagt till Pite havsbad. Totalt 394 personer deltar, varav 102 är dysmelister och resten är medföljande familjer. Lägrets program har aktiviteter för alla åldrar hela veckan. Utöver föreläsningar står en rad aktiviteter som bad, volleyboll, lassokastning och ridning på schemat - men inte enbart för nöjets skull.
- När föräldrar får ett barn med dysmeli ser de ofta bara till sig själva och fokuserar på alla problem som de inbillar sig att deras liv skulle innebära ifall de saknade en arm eller ett ben, berättar Jandrén.
- Men lägret handlar om att deltagarna ska få en möjlighet att prova på aktiviteter som de i vanliga fall upplever att de inte klarar av på grund av sin dysmeli. Här får de träffa andra barn, ungdomar och vuxna i samma situation och utbyta erfarenheter.
Undvek kortärmat
En stor del av aktiviteterna, i synnerhet de som riktar sig till ungdomar, handlar mycket om självkänsla.
- Att gå runt i kortärmade tröjor var tortyr för mig. Men jag övade mig på att utsätta mig för rädslan och gick långa promenader i t-shirts. Komplex är ett sätt att begränsa sig själv - och är totalt onödigt, säger Maria Gardsäter, tidigare ungdomsansvarig inom Svensk Dysmeliförening.
Att bada i badhus beskriver hon som det värsta tänkbara.
- Där är det omöjligt att dölja dysmelin. Därför är det perfekt att vi är på Pite havsbad med sitt Äventyrsbad! Plötsligt saknade majoriteten av ungdomarna där inne i poolerna och rutschkanorna en arm eller ett ben, berättar Gardsäter.
Liv Wikman-Gandre, åtta år, från Stockholm har åkt till Pite havsbad hela vägen från familjens nuvarande hem i Spanien.
- Jag gillar läger. Det är skönt att vara här för då får man inte så många frågor.
Just blickarna och frågorna beskrivs av flera som det allra jobbigaste med att ha dysmeli.
- Det var jobbigt på mitt gamla dagis. Där frågade de andra barnen varje dag om min arm. Då gav jag dem en bild på Nemo från filmen "Hitta Nemo". Han är en fisk med en skadad fena. Det gjorde att de förstod bättre, skrattar Liv.