När PT ringer upp Kristina sitter hon på tåget till Stockholm där hon numera är bosatt. Att löpa hela vägen tillbaka var inte ett alternativ, även fast resans enda blessyr var en blåsa på foten.
- Jag sprang i snitt 4,7 mil per dag - ett drygt dagligt maraton, säger hon.
Första solokvinnan
Kristina, som sedan 2007 är ultralöpare, beslöt sig för att besöka några bekanta i norska Trondheim. Via den pilgrimsled som börjar i Karlstad skulle hon färdas dit av egen kraft.
På kuppen skulle hon då bli första solokvinna att utföra bedriften.
- Jag hade ingen träningsvärk alls - det var bara att fortsätta! Efter tre dagars löpning har kroppen fattat vad som gäller och kan nästan fortsätta springa hur långt som helst, berättar hon.
Alla planer
inte vattentäta
På förhand hade hon på kartorna i den lätt packade ryggsäcken märkt ut preliminära platser där hon kunde få sig en matbit eller spendera natten.
I många fall gick det bra att ta in på vandrarhem och på pilgrimshärbärgen, men alla gånger var planerna inte helt vattentäta.
Efter att en regnig och kall dag ha sprungit 74 kilometer - den längsta sträcken som Kristina sprang under en och samma dag - visade det sig att de två campingar som hon haft i sikte var antingen fullbokade eller nedlagda.
Sov på soffan
- Då var det 30 kilometer till närmaste rastplats. Det var en sträcka som jag inte var så sugen på att ge mig ut på just då, men i stället fick jag sova på soffan hemma hos en av campingägarna. En annan gång blev jag bjuden på kaffe och fick några mackor att ta med av några som jag stötte på. Folk är så hjälpsamma!