Eftersom jag åker buss så sällan bestämde jag mig för att ta reda på hur det fungerar när man ska åka kollektivt som det heter.
Jag är full av förväntan när jag står och väntar vid hållplatsen, som ligger utanför tidningshuset, tillsammans med fotografen Robert och Annika Stenvall, som är den som ansvarar för planeringen av bussturer för de bussar som kör på uppdrag av Piteå kommun.
Medan vi väntar berättar Annika att fler och fler väljer att åka buss istället för att ta bilen, något som är bra för miljön. Förra året åkte hela 360 000 personer med Citybuss.
Många av dem som åker med bussen är barn som åker till och från skolan. Någon åldersgräns för hur gammal man måste vara för att få åka själv finns inte.
- De får åka buss själva när föräldrarna tycker att de klarar av det, säger Annika.
Samma runda
Klockan är kvart i tio när den gula bussen kommer körande mot vår hållplats. Just den här bussen kör en linje som kallas för Citylinjen. Den går runt i centrum och ut till Backen-området där den sedan vänder och kör tillbaka till centrum igen.
Den här rundan kör bussen flera gånger per dag med start från morgonen och fram till eftermiddagen.
Citylinjen är gratis för alla att åka med, men det kostar om man ska åka med andra bussar. Då betalar man för resan när man kliver in i bussen, antingen genom att köpa en biljett eller genom att använda sitt busskort som man håller framför en speciell kortläsare.
Ett sådant busskort kan man köpa på bussen och ladda med så många resor som man vill.
Är man mellan 7 och 19 år betalar man för barnbiljett. Alla som är yngre åker gratis om de har någon vuxen med sig.
Det händer då och då att det är biljettkontroller ombord på bussen för att kontrollera att alla har biljetter.
- Om man tjuvåker får man betala för en biljett, säger Annika.
Trivs med jobbet
Bussen har stannat och jag kliver in i bussen och hälsar på chauffören.
I dag är det Lars Kieri som sitter bakom ratten. Han började jobba som busschaufför 1967 och har sedan dess kört buss i hela sitt liv och han trivs med sitt yrke.
Lars berättar att det händer att barn blir lite busiga och vill springa omkring och leka i bussen. Något som man inte får göra, men för Lars har det aldrig varit några större problem.
- Jag brukar säga till barnen att de måste sitta ner i bussen och de brukar lyssna på det jag säger.
Jag sätter mig ganska långt bak i bussen på en av de 35 sittplatserna som finns. Trots att det finns säkerhetsbälten på alla platser är det inget krav att man måste använda det, eftersom bussen även har ståplatser. Men jag spänner ändå fast mig för jag tycker det är jätteviktigt att man använder bälte.
- Vi har valt att ha säkerhetsbälten på bussarna som en extra säkerhet, säger Annika.
Djur får också åka
Husdjur får följa med på resan om det inte är några passagerare som är allergiska. Därför måste man fråga de som åker i bussen om det är okej innan man kliver in med sin hund eller katt. Är det okej får ägaren betala barnbiljett för sitt djur.
Under resan gång märker jag att det är väldigt rent och fint i bussen. Det kan nog bero på att man inte får ha med sig mat eller dryck ombord, och det är nog tur det för jag brukar ofta spilla när jag käkar glass.
Tiden går fort och vi närmar oss slutet av vår bussresa. När jag ser att vi närmar oss hållplatsen vid PT igen trycker jag på stopp-knappen så att Lars vet att han ska stanna.
Stå kvar
Efter att man har klivit av bussen är det viktigt att man står kvar tills bussen har åkt. Man ska inte springa över gatan framför bussen för då finns det en risk att bilar som kör förbi inte ser dig.
Det var en jätterolig och spännande resa. Jag kommer definitivt att åka mer buss i framtiden nu när jag vet hur allt fungerar.