Det virvlar omkring små flagor av bladguld i garaget.
Daniel "Diel" Nordin arbetar växelvis med en Cadillac Fleetwood Broughan från 1996 och en trettio år äldre Pontiac Bonneville. Den långhåriga penseln vilar i ett triangelgrepp mellan tumme, pekfinger och långfinger medan andra handens tumme fungerar som stöd.
Det gäller att inte göra fel när man målar på någons klenod värld flera hundra tusen.
Egen reklampelare
När Daniel hämtar mer färg eller tittar upp slänger han ett ord med de andra i garaget. Många är intresserade av hans jobb och vill gärna titta.
"Akta färgen där!", säger han med automatik och nickar mot Bonnevillens bakskärm.
Daniel Nordin är tatuerare och pinstripeartist.
Hans egen bil, en Chevrolet Impala från 1964, fungerar som levande reklampelare när han åker runt på bilträffar och dekorerar andras lowriders, motorcyklar och permobilar.
Den här dagen har han lämnat barn på förskola i Örnsköldsvik och sedan kört till Piteå för att arbeta hela helgen.
Konstformen pinstriping kan beskrivas som målning av dekorränder på bilar och motorcyklar.
I dag finns det en hel del genvägar, men gammeldags teknik kräver konstnärlighet, sinne för proportioner och en säker hand.
- Till en början kommer det från 50-talsmöbler, där det fanns gott om målade krumelurer och blommor. Är något snyggt faller det sig rätt naturligt att det flyttas över till annat. Pinstriping handlar inte bara om att måla på bilar, även om det är mest känt. Det handlar om att måla allt. Jag målar på väggar, handväskor, skinnjackor och barnvagnar, säger Daniel Nordin.
I dagsläget är konstformen mest känd i hotrod-världen.
- Jag har alltid tyckt att det är roligt att skapa. I skolan kladdade jag på allt, även det man inte borde kladda på.
Livsstil
Via ett par träskor gick han över till sin egen bil.
- Det är den jag har lagt ner mest tid på och är mest nöjd med. De flesta bilar blir en i mängden nu förtiden, men första gången jag målade på någon annans bil för flera hundra tusen var jag lite nervös.
När de flesta andra avrundar arbetsveckan har Daniel precis börjat jobba.
- Det blir som en livsstil, jag gillar konst och bilar så det föll sig rätt naturligt.
Penseln håller han som en cigarett i mungipan, medan han plockar fram färg ur en sliten brun trälåda.
Han värnar hantverket i konstformen och håller sig ifrån skisser och rutmönstrat papper.
- Många tecknar på papper före och ritar upp mönstret på bilarna med hjälp av rutpapper och måttband, men jag gillar inte den stilen. Det ska inte vara hundratio procent perfekt, jag vill att det ska synas att det är gjort på fri hand. Det blir mer värt då och känns mer som ett hantverk. Mönstret kommer av sig själv, när man följer eller bryter bilens form.
Penseln i naturhår rymmer mycket färg och Daniel håller andan medan han drar långa, levande linjer utan att lyfta på handen.
- Jag målar ofta med tre, fyra färger i lager. Det är lite jobbigt om man fuckar till det vid fjärde färgen, då är det bara att ta bort allt och göra om. Använder man också bladguld eller bladsilver så tillkommer det ytterligare flera moment.
Intresset ökar
Den svarta Cadillacen har precis fått överflödigt bladsilver bortsopat och Daniel börjar kanta in linjerna med färg.
Småpratet och skämten i garaget tystnar för en stund och alla följer hans händer med blicken.
- När jag började måla fanns det en handfull pinstripare i Sverige. Men genom att vi åker på bilträffar och visar upp vad vi gör så blir det mer och mer populärt. Nu finns det ett 30-tal personer som målar, men det är en sak att lära sig måla och en annan sak att hitta sin egen stil. Är man riktigt duktig finns det en röd tråd mellan alla bilar man målar.