Svein och Sigrid Torgersen från Kvafjord i norra Norge har för tredje året i rad sökt sig till Västra kajens camping.
- Piteborna klagar så mycket på vädret men vi är jättenöjda! Hemma är det bara regn, berättar de.
Under söndagen är det ett år sedan Svein och Sigrid från den lilla tv:n i husvagnen tog emot beskedet om att ett bombdåd ägt rum vid regeringsbyggnaderna i Oslo och försatt huvudstaden i ett oformligt kaos. Precis som många andra trodde de först att det rörde sig om ett terrorattentat.
- Det var så overkligt. Förvirringen var total, nästan som om krig brutit ut! Vår första tanke var att det var al-Qaida, berättar Svein.
Bara några timmar senare kom uppgifter om att dödsskjutningar ägt rum på en ö utanför den norska huvudstaden. Men sprängningen i centrala Oslo överskuggade fortfarande massakern på Utöya, vars omfattning ännu var okänd.
Ett virrvarr av motstridiga uppgifter florerade i massmedierna.
- "De här två händelserna har ett samband" sa jag men min make trodde mig inte, berättar Sigrid.
- Jag trodde inte att det var en och samma person bakom båda dåden. Ingen kunde väl i sin vildaste fantasi föreställa sig att en enda person kunde vålla så mycket förödelse. Och sedan sitter Breivik där under rättegången och säger att vem som helst kunde göra samma sak, säger Svein.
Indirekt berörda
Sommarlägret för norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund (AUF) på Utöya, där totalt 69 personer mördades den 22 juni 2011, hade samlat ungdomar från hela Norge. Därför är det också så väldigt många som direkt eller indirekt känner någon som drabbades av dåden.
- Ett syskonbarn till mig var på plats på lägret, berättar Svein.
- Hon var en av de som klarade sig oskadd undan skjutningarna. Men minnena, de går aldrig att bli av med.
Det är mycket möjligt att framtida socialdemokratiska toppolitiker i Norge fanns bland offren. En hel generation av den norska arbetarrörelsen ärrades för livet.
Fängelse eller vård
- Men terrorister ska inte få ha något inflytande, säger Svein som hoppas att AUF inte avskräcks från att besöka Utöya.
I Norge finns en uppdämd irritation över att landets främsta psykiatriker inte har kunnat enas om Breiviks mentala tillstånd. Det är fortfarande oklart huruvida han är tillräknelig eller inte och om straffpåföljden därmed blir fängelse eller vård. Men många, inte minst överlevare, är mindre intresserade av vilken etikett som sätts på honom. För dem är det viktigaste att Breivik aldrig blir en fri man igen.
- Helt ofattbart att en människa kan gå så metodiskt till väga för att göra någonting så fruktansvärt. Skulle han släppas ut igen blir han mer uppassad än kungen eftersom så många skulle vilja ta honom av daga, menar Georg Waage från Lødingen och skakar på huvudet.
För exakt ett år sedan befann sig Georg och hustrun Inger Waage på en camping i Boden. I sin husvagn följde de uppdateringar om händelserna hemma i Norge via radio.
- Han får alldeles för mycket uppmärksamhet i media. Jag tror att folk blir väldigt irriterade när de dag efter dag ser Breivik på löpsedlarna. Eller när det sänds bilder från rättegången och han sitter där med sitt obehagliga leende. Man ryser, säger Inger.
Samlad nation
Det råder stor enighet kring vilken effekt som terrorhandlingarna haft på det norska samhället. Breiviks försök att legitimera sina handlingar genom att hävda att han handlade i nödvärn för fosterlandets skull har enbart kastat ett löjets skimmer över gärningsmannen.
- Hela norska folket stod samlade efteråt. Dåden fick helt motsatt effekt mot det Breivik ville uppnå. Så någonting kan sägas ha kommit från det hemska, säger Georg Waage.
- Sorgen kommer alltid finnas där men sammanhållningen i landet har blivit starkare. Man blev påmind om hur viktigt det är att bry sig om sina medmänniskor, säger Oddveig Jakobsen.
Huruvida det politiska landskapet i Norge kastats om är de osäkra på.
- De flesta är överens om att Breivik representerade sig själv och sin drömvärld, den luftbild han egenhändigt skapat. Han uppfattas som en absurd enstöring. Budskap är för dumt för att få några efterföljare, säger Jan Jakobsen.
Alla som PT talat med har följt den tio veckor långa rättegången, en process som upplevdes som längre än så med alla känslor som varit inblandade. Under rättegången har Breivik suttit som en sfinx med ett iskallt lugn i uppmärksamhetens centrum. Inte ens när obduktionsrapporterna från offren lästes upp eller när bilder från Utöya visades i rättssalen rörde han en min.
Först när delar av hans manifest spelades upp föll han i gråt.
- I norskt rättsväsende har den åtalade rätt att säga några sista ord innan rättegången avslutas. Men när det var dags för Breivik att inleda sitt slutanförande tågade flera åhörare ut i protest, säger Svein Torgersen.
Domen är beräknad att falla 24 augusti.
Fortsätter kampen
På söndagskvällen anordnar SSU Norrbotten minnesstund i sin lokal vid Rådhustorget för terrordådens offer.
- Våra norska kamrater fick betala det högsta priset men deras budskap förs vidare genom andra socialdemokrater, säger Alexander Nilsson, ordförande för SSU Norrbotten.