Marlene hade änglavakt vid bilkrasch
Marlene Öhman, 44, från Piteå, hade besökt Gällivare - och tänt ljus på sin pappas och lillasysters grav. På hemvägen därifrån gick allt åt skogen.
Det är en skakande bild Marlene Öhman ger från fredagskvällens krasch, 70 meter rakt ut i skogen. Bilen förvandlades till skrot - men själv klarade hon sig i princip helskinnad undan olyckan.
Foto: Erik Westergren
- När man talar om änglavakt då menar man sån’t här, konstaterar hon.
"Bilen skenade"
Dagsljuset hade dimrat av i mörker när Marlene Öhman i fredags var på väg hem mot Piteå.
Hon färdades ensam i bilen och befann sig 13 kilometer söder om Jokkmokk.
- Det var inte mycket trafik ute. Jag körde runt 90 och var mycket observant för älgfaran eftersom det inte fanns viltstängsel längs sträckan.
Men plötsligt och oväntat, mitt på en raksträcka, så liksom "skenade" bilen.
- Allt gick så fruktansvärt fort. Jag har fortfarande ingen exakt förklaring till vad som hände. Kan hända var det halt på vägen just där.
Voltade i skogen
Fordonet rände över mötande körbana, rakt in i skogen, där bilen voltade, studsade och klöv några träd, för att stanna 70 meter från vägen, med passagerarsidan vickad snett uppåt mot några trädstammar.
- Jag var otroligt omtumlad och hade slagit skallen mot en sidobalk. Men jag kände mig inte direkt skadad.
- Allt var väldigt mörkt. Och tyst. Dörren gick inte att öppna. Jag såg heller inte i beckmörkret vart jag befann mig eller vad som fanns utanför bilen.
Hörde röster
Marlene slog på personbilens varningsblinkers. Hon tände taklampan och ringde 112.
En kort stund senare hördes röster i mörkret i skogen: "Hallå! Hallå!"
- Jag skrek till svar.
Rösterna tillhörde en man och en kvinna som passerat olycksplatsen, och som genom en lycklig slump hade kvinnan tittat ut i skogen och fått syn på de blinkande lamporna.
- De stannade för att undersöka vad det var frågan om.
- Mannen kom fram till bilen och förhörde sig om min belägenhet. Men jag upplevde att jag hade full rörlighet och då slet han upp bakdörren på passagerarsidan och jag kunde kravla mig ut den vägen.
"Ödets ironi"
Strax därpå kom ambulansen. Marlene Öhman fick åka med till vårdcentralen i Jokkmokk för en undersökning som bekräftade den fysiskt lyckliga utgången.
- Visst är jag tacksam att det inte gick värre. Det känns som ett ödets ironi att jag bara någon timme innan hade lämnat min pappas och lillasysters grav.
- Det kan vara motiverat att framstå som varnande exempel för att det snart kommer vara halt ute på våra vägar och hur viktigt det är att använda bilbälte, säger Marlene Öhman, 44, från Piteå.
Så jobbar vi med nyheter