Den åtalade gjorde ingen hemlighet av att hon bestraffat flickan då hon uppfört sig illa eller vägrat att lyda, men ansåg att det definitivt inte var att betrakta som misshandel. Istället handlade det om "smisk" på fingrarna, luggningar och tag i örat i tillrättavisande syfte.
Att hon, som flickan berättat i polisförhör, skulle ha slagit henne i ansiktet och på kroppen, dunkat hennes huvud i golvet, släpat henne i håret genom bostaden, stått på henne då hon låg ner på golvet och låst ut henne i kylan utan vinterkläder, ville hon inte alls kännas vid.
Sökt hjälp
Försvaret kom istället att fokusera på flickans mycket goda verbala förmåga och hennes fantasi, det vill säga antydningar om att hon skulle kunna ha hittat på och överdrivit vad som hänt.
Genom sin advokat, Mattias Jaldeby, berättade kvinnan om ett turbulent förhållande mellan mor och dotter, där mamman sökt hjälp hos socialförvaltningen för att få fungerande verktyg att kunna handskas med konflikterna och sin trilskande dotter som inte ville lyda.
Hon berättade att flickan reagerat med att bli ledsen över bestraffningarna, som hon förstod gjorde ont men utdelades för hennes eget bästa, för att hon skulle lära sig skillnaden mellan rätt och fel.
Oros-anmälningar
Kammaråklagare Ulla-Karin Lindström hade dock en annan bild till grund för sitt åtal och berättade om hårdhänta uppfostringsmetoder som passerat gränsen redan då flickan var i femårsåldern och en första oros-anmälan kom in till socialtjänsten, då i en annan kommun än den där familjen bor i dag.
Förutom flickans egen berättelse, som tingsrätten fick ta del av via flera inspelade polisförhör, hade åklagaren kallat både lärare och socialtjänstemän med kännedom om fallet.
Flickans lärare berättade om en kontaktsökande och kärlekstörstande liten unge, som det till slut brast för och som då berättade "allt" om hur hon hade det. Socialtjänstemannen berättade att kommunen fått tre oros-anmälningar från skola och privatpersoner under 2009 och 2010, som lett fram till insatser i form av stöd och utredning. Under utredningen och även nu sedan polisanmälan gjordes i april ifjol har flickan varit placerad i ett familjehem.
Fängelse
I sitt slutanförande menade åklagaren att åtalet till fullo var styrkt, det flickan utsatts för var flera fall av misshandel och olaga tvång som systematiskt pågått under många år - trots att mamman redan 2006 fick klart för sig att samhället inte delade hennes uppfattning om vad som var lämpliga uppfostringsmetoder. Åklagaren menade att kvinnan ska dömas för grov fridskränkning till fängelse i sex månader, möjligen kunde hon gå med på skyddstillsyn i kombination med samhällstjänst.
Flickans juridiska ombud höll med och menade att ett skadestånd på 50 000 kronor för kränkning och ytterligare 10 000 för långvarigt psykiskt lidande var rimligt.
Försvaret å sin sida bedömde händelserna som ringa misshandel och ofredande, vilket sammantaget inte kan bedömas vara grov fridskränkning, och yrkade på villkorlig dom och samhällstjänst. Sitt beslut meddelar tingsrätten i en dom den 14 februari.