Det riktades hård kritik när Riksdagen beslutade att alla bensinmackar ska kunna erbjuda förnybara drivmedel i sitt utbud.
Kritiken var hårdast från små mackar i glesbygd, där investeringar i form av pumputrustning var ett direkt hot för verksamheten.
Nu verkar kritiken ha fått gehör.
Transportstyrelsen har haft i uppdrag att utreda, bland annat vilka konsekvenser detta ger.
Myndigheten landar i rekommendationen att mackar i glesbygden automatiskt ska få dispens från kravet att tillhandahålla förnybara drivmedel, även om de sålt mindre än 2 000 kubikmeter bensin eller diesel under ett år.
Transportstyrelsen har kommit fram till att investeringar i pumputrustning för förnybara drivmedel sannolikt har störst miljöeffekt i tätorter. Vidare slås fast att kravet inte är helt konkurrensneutralt.
I sitt utredningsarbete har Transportstyrelsen även haft en delikat nöt att knäcka, nämligen definiera begreppet glesbygd.
Glesbygd
Där hänvisas till Glesbygdsverkets egen definition.
Där anges att glesbygder är områden med mer än 45 minuters bilresa till närmaste tätort med fler än 3 000 innevånare.
Utifrån detta anser Transportstyrelsen att flera positiva konsekvenser uppnås.
Bland annat får medborgare i glesbygd en större möjlighet att behålla säljställen som enbart tillhandahåller grundbränslen. Det ger även en viss och inte försumbar regional service.
Rent ekonomiskt skulle det även ge de försäljningsställen som inte redan lagt ner på grund av de hårdare kraven, hopp om en framtid.
Bara investeringen av särskilda pumpar för förnybara bränslen som E85 och/eller biogas ligger i kostnadsspannet 500 000 kronor till fem miljoner kronor.