Videon är inte längre tillgänglig
För tjugotredje året i rad åker luciatåget runt i bygden och sjunger på äldreboenden och olika företag. Men lussandet har sina baksidor.
- Aj, säger Felice Jakobsson medan hon grimaserar.
Stearinet har runnit nedför luciakronan och längs med det långa håret, och att kamma bort stearinet efter varje framträdande är inte det roligaste. Men att få bli årets lucia var desto mer spännande.
- Ja, jag stod där helt kolugn och när de sa mitt namn så nästan svartnade det för ögonen för att jag blev så nervös. Och förvånad, jag brukar aldrig ha tur i tävlingar, säger Felice Jakobsson och ler.
Bjuder på sig själva
Tjejerna placerade sig längst bak i bussen bland påsar och matsäckar, efter ett par framträdanden på Hortlaxgården är det dags att åka vidare till Pite havsbad. Bertil Pettersson från Lions går runt i bussen och bjuder på godis, och trots att det är flera timmar sedan samlingen 07.30 verkar ingen vara speciellt trött än.
- Det är ett härligt gäng och vi har ett bra program. De bjuder på sig själva vilket är viktigt om man vill nå ut, det är så tråkigt att titta på ett luciatåg som inte har någon inlevelse, säger Hanna Meens-Eriksson.
Hon har övat med tjejerna sedan i slutet av oktober och förutom att sjunga har de även gjort ett par teaterövningar för att förstärka uttrycket på scen.
- Men mest har vi övat på texterna, säger Felice Jakobsson.
Någon som håller koll
Det är ett engagerat gäng som följer med luciatåget under dagen. Medlemmar ur Lions som ser till att ljusen tänds, att energidepåerna fylls på och att tiderna hålls. Mellan sångerna berättas det om hur mycket pengar som har samlats in hittills i år.
- Vi har samlat in 500 000 kronor, pengar som bland annat har gått till människor som är sjuka, säger Lennart Jonsson.
Han har varit medlem i ungefär 30 år och minns den tiden då Lions fortfarande var en herrklubb.
- Det är en stor skillnad jämfört med tjugo år sedan, i dag är Lions öppet för alla, säger Lennart Jonsson.
Sjöng för att hedra
Trots det tajta schemat vill tjejerna göra ett extra stopp under dagen. De vill gärna sjunga vid platsen där en ung man omkom för ett par dagar sedan. Med de vita linnena hissade kring vaderna, vandrar de på led ner mot platsen där tända ljus och rosor finns utspridda. Tillsammans sjunger de med blickarna sänkta.
- Vissa kände honom och det känns nära eftersom han var i samma ålder som oss, säger tärnan Josefin Hedman.