Livet med vågen

Det var efter en vanlig vikt- och längdkontroll hos skolsköterskan som Evelinas ätstörningar startade. Hon låg ovanför kurvan och sköterskan tyckte att hon borde sluta att dricka läsk och aktivera sig mer.
- Hon menade ju såklart inte att jag skulle banta, men jag tog det så. Jag började med nyårslöften om att inte äta godis och kakor men till slut la jag av med allt.
Jobbigt med skollunchen
När Evelina började högstadiet tog anorexian fart på riktigt. Hon åt som gott som ingenting och försökte alltid att äta ensam.
- Jag kastade mer än hälften av portionen, gömde matresterna i papper så att mamma och pappa inte skulle märka att jag inte åt.
Luncherna i skolan var jobbigast när hon inte kunde gömma maten på samma sätt som hemma. Istället tog hon minimala tuggor och när vännerna påpekade det blev hon arg.
Vågen styrde
- Jag ville inte att de skulle bry sig, jag satte taggarna utåt. När jag var rundare sa folk att jag skulle äta mindre och nu var jag alldeles för smal. Det kändes som att jag aldrig riktigt dög.
En vanlig dag för Evelina under hennes anorexia inkluderade många vägningar på vågen. Innan och efter alla måltider samt innan läggdags besökte hon vågen. Hade hon gått upp det minsta lilla hekto fick hon panik och gick ut på promenad eller löpningsrunda. Tankarna om att bli tjock gjorde så att hon ibland vaknade på nätterna för att göra situps.
- I dag förstår jag inte hur jag orkade, all bantning, pluggning och träning. Men det var väl för att jag alltid höll igång och aldrig riktigt stannade upp.
Blir bra på att ljuga
I årskurs åtta insåg Evelina att det var för alldeles för farligt för henne att inte äta, så hon lämnade sina 39 kilo och gick upp lite i vikt. Ett år senare åt hon regelbundet, om än små måltider men i alla fall frukost, lunch och middag.
Efter att en gång bara skulle testa på att spy upp maten förstod hon hur lätt det var och fortsatte med det.
- Jag åt upp min mat för att sedan gå på toaletten och spy upp det sen. Det var ju så enkelt. Efter en tid då mamma till slut upptäckte det lovade jag henne att sluta med det jag höll på med.
Men som sjuk blir man jävligt bra på att ljuga.
Idag har Evelina ingen anorexia men ätstörningen finns kvar i henne.
- Det är inte lika jobbigt som förut men ångesten och tankarna sitter kvar och skaver.

Livet med vågen

Många ungdomar, och framför allt unga tjejer drabbas av anorexi. Jag träffade Evelina, som egentligen heter någonting annat. Hon är 18 år från Piteå. Evelina kämpat med sina ätstörningar redan från årskurs sex. Här är hennes berättelse.