Vi flyttar helt enkelt inte. I alla fall inte så långt. Det konstaterar Statistiska centralbyrån, SCB, sedan man sammanställt en mängd fakta och statistik rörande var, när och hur svenskarna flyttar.
Nu är det i och för sig så, att den allra vanligaste flytten (2 av 3) rör nytt boende i samma kommun, man skaffar helt enkelt en ny bostad då förhållandena ändras - då familjen växer eller i samband med en skilsmässa. Så ser det ut över hela landet.
Kvinnounderskott
Men norrbottningarna är ändå som eljest ...
Tidigare konstaterade trender, som att männen i större utsträckning är trogen sin hembygd medan kvinnorna flyttar, gäller fortfarande vilket bidrar till ojämn könsfördelning framför allt i glesbygd.
I exempelvis Pajala och Dorotea är 61 respektive 62 procent av befolkningen mellan 20 och 29 år män, ett kraftigt kvinnounderskott i familjebildandetid alltså.
Fast kvinnorna flyttar inte så långt. Kanske går lasset bara från inland till kust, där det är lättare med jobb och utbildning, för tittar man på hur många som bor kvar i sitt hemlän visar det sig att skillnaden mellan män och kvinnor är liten - och att Norrbotten har de i särklass trognaste invånarna.
I riket i helhet bor 74 procent av befolkningen kvar eller har flyttat tillbaka till sitt födelselän (73 procent för kvinnorna, 76 för männen). Motsvarande siffra för Norrbotten är drygt 86 procent (kvinnor 86,1 och män 86,4).
Flyttar efter gymnasiet
Ett vanligt scenario bland unga människor är att man flyttar för att studera eller jobba på annan ort ett år eller något år efter gymnasiet. Flytten går då ofta framförallt till storstäderna, men att man efter ytterligare något år kanske flyttar hem igen, till exempel när barnen börjar komma eller när man studerat klart och hunnit skaffat sig arbetslivserfarenhet nog för att söka kvalificerade jobb i hemlänet.
I SCB:s statistik kan man se ett tydligt mönster. Bland dem som flyttar till ett annat län är mer än hälften mellan 20 och 29 år. Under de här åren flyttar både män och kvinnor i genomsnitt fyra gånger, ofta över länsgränserna, men efter 30 - när många bildat familj och etablerat sig socialt och i arbetslivet - minskar flyttbenägenheten högst väsentligt. Och nu är det istället de små, korta flyttningarna som gäller, inom samma kommun, stad eller rentav samma område, styrda av ändrat bostadsbehov.
Bra, men dåligt...
Urbaniseringen och utarmningen av glesbygden fortsätter dock. Under de senaste 20 åren har storstäderna ökat sin befolkning med cirka 25 procent, samtidigt som glesbygdskommunerna minskat sin med 18 procent.
Samhällsvetare och jämställdhetsforskare varnar också för att vissa för glesbygden positiva händelser på arbetsmarknaden, till exempel gruvetableringen i Pajala, på sikt kommer att öka kvinnounderskottet eftersom arbetskraftsrekryteringen inte är jämställd. Ännu fler män flyttar in, helt enkelt.