Kamyar Hussein var ett av de första ensamkommande flyktingbarnen som kom till Piteå 2008. Då var han 16 år gammal och på flykt från sitt hemland Irak. Vägen till Piteå var svår. Det tog två och en halv månad från det att att lämnade sitt hemland tills han klev ut ur flygplanet på Kallax för att bosätta sig på Älvens grupphem i Öjebyn. Det här var i december 2008. På marken låg två meter snö och Kamyar mötte en kyla som han än i dag inte vant sig vid.
"Känner mig hemma"
20-årige Kamyar är glad och tacksam över all den hjälp och stöttning han har fått i Sverige. Han räknar upp myndigheter och personer som har varit viktiga bitar i hans sätt att integrera både i Piteå och i Sverige. Just nu läser han till vindkraftsmontör och ser det som ett yrkesval i framtiden.
- Jag känner mig trygg här. Jag trivs jättebra i Piteå och jag har tänkt att jag aldrig ska flytta härifrån. Jag känner mig hemma här.
Men trots tryggheten och det positiva han upplevt i staden Piteå har han ändrat åsikt och säger sig vilja flytta härifrån.
Han berättar om en händelse som inträffade förra veckan.
Han handlade tillsammans med en kompis i en matvarubutik på orten. Samma butik som han alltid handlar i. Efter en stund märkte han att personalen betedde sig annorlunda. Han upplevde att han och kompisen blev förföljda och kontrollerade under hela vistelsen i butiken. Kamyar uppfattade
situationen som väldigt kränkande.
"Behandlar oss
som tjuvar"
- De behandlar oss som tjuvar, om de bara gör det mot oss, vad betyder det? Jag vill ha svar och ingen ska behandla mig som en tjuv, säger Kamyar som är upprörd över det som hänt.
Personalen nekade
Han har stött på liknande händelser tidigare men då har han varit tyst och inte brytt sig så mycket. Men när det inträffar gång efter gång, då anser han att något måste göras.
- Jag frågade när vi kom till kassan: Ni går efter mig och tittar vad jag gör, är det något som är konstigt?
Han berättar att personalen nekade till att de följt efter honom för att kontrollera. Vilken han säger att även butikens chef gjorde.
Kamyar frågade om det bara är mot invandrare eller om personalen beter sig på samma sätt mot unga svenskar. Han upplever att han inte fått svar på sina frågor.
Händelsen är polisanmäld.
Besviken, ledsen och arg
- Jag ska läsa klart utbildningen, sen flyttar vi. Nu vill jag lämna
Piteå, säger han.
Kamyar har bestämt sig. Han accepterar inte att sådana saker inträffar gång på gång.
- Jag är jättebesviken, ledsen och arg. Det är inte roligt att någon behandlar mig som en tjuv. Jag kom hit för att det är ett demokratiskt land.
Oavsett ursprung anser han att alla ska behandlas som människor.
- Bara för att man är en invandrare är man inte en tjuv. Om en gör fel betyder det inte att alla gör fel. Som jag säger, på en hand är inte alla fingrar lika långa. En är kort, en är lång ...
Tror du att du kan stöta på samma problem även om du flyttar?
- Man vet aldrig. Samhället kommer aldrig att ändra sig om man är tyst, men om någon tar upp det, då förändras samhället steg för steg. Om ingen gör något blir det bara sämre och sämre, säger han och förklarar att det också är anledningen till att han valde att inte vara tyst den här gången det inträffade. Han vill se en förändring i samhället.
Vill flytta hem igen
Sambon har fått ett nytt jobb och är för tillfället bosatt i Söderhamn. Om det är dit Kamyar ska flytta, det kan han inte svara på. Det får tiden utvisa. Det var för trygghetens skull som han för drygt fyra år sedan valde att komma till Sverige. Han vill inte säga så mycket om varför han valde att fly men resan var inte lätt och han stötte på många problem längs vägen.
I dag känner han sig trygg i Sverige men kärleken till sitt ursprung finns kvar och han har en vision om att en dag återvända.
- Jag älskar mitt hemland. När det blir lugnt och när det inte längre är krig, då vill jag flytta hem igen.