Hästar dog av dödlig giftväxt

Den giftiga växten sprängört finns i hela länet. Hästar, kor och andra djur som äter av den får kramper och dör inom 15 minuter. För ett tag sedan dog två hästar i Piteå efter att ha fått i sig sprängört.

Sprängörten är dödligt giftig och växer på stränder och vid vattendrag runt om i hela Norrbotten. Trots att växten vissnar och torkar på hösten finns giftet kvar i den.

Sprängörten är dödligt giftig och växer på stränder och vid vattendrag runt om i hela Norrbotten. Trots att växten vissnar och torkar på hösten finns giftet kvar i den.

Foto: Sanna Eriksson

PITEÅ 2011-09-23 06:00

Videon är inte längre tillgänglig

Sprängört är en av de giftigaste växterna i Sverige. Den innehåller ämnena cicutoxin och cicutol som har starka narkotiska effekter. Hela plantan är giftig, men särskilt farlig är den nedre delen av växten, unga skott och roten.

För en tid sedan dog två hästar i Pitetrakten och det mesta tyder på att de förgiftats av sprängört. Det är oklart om de betat på en äng där växten finns eller om sprängörten följde med höet/fodret.

Dör av 500 gram
Enligt Ulf Zethreus, växtexpert och vice ordförande i Pite lappmarks flora, är sprängörten utbredd över i stort sett hela länet. Särskilt vanlig är växten i kustområdet och Zethreus har flera exemplar i närheten av sitt hem i Holmträsk.

- Sprängört är bland det giftigaste man kan hitta i naturen och den trivs vid hav och sjöar. Det är en strandväxt, men det är möjligt att den kan leva vid rejält fuktiga diken också, säger han.

Giftet försvinner inte vid torkning vilket gör att även djur som står i ladugård året om kan få i sig sprängört om den följer med vid slåttern. Hästar dör av 500 gram torra växtdelar, kor av 200 gram och får dör av ännu mindre doser.

Nötkreatur har en förkärlek till sprängörten och förgiftas relativt ofta i södra Sverige - särskilt på våren. Dikning och annan markberedning är riskabel i områden där sprängörten växer eftersom roten, som är särskilt giftig, då kan exponeras och bli åtkomlig för djuren.

Släkt med moroten
Ett djur som får i sig sprängört drabbas av kraftiga epilepsiliknande kramper, ökad salivproduktion, uppsvälld buk, vindögdhet och andningssvårigheter. Oftast leder detta till döden inom 15 minuter.

- Carl von Linné kunde redan på sin tid förklara varför kor och andra djur dog av oförklarliga skäl. De hade helt enkelt ätit av sprängörten. Jag har förmanat min systerdotters söner, som brukar hälsa på ibland, om att de ska akta sig för växten, berättar Ulf Zethreus.

Sprängörten tillhör samma familj som exempelvis morötter, palsternacka och selleri. Den är smalbladig och har en sågad bladkant.

- Det finns smal sprängört också och den lever lite längre norrut, säger Zethreus.

Undvik strandbete
Växtexperten råder bönder och andra djurägare att lära sig hur sprängörten ser ut för att skydda sina fyrbenta vänner.

- Strandbete bör undvikas om man inte är helt säker på att det inte finns sprängört i området. Det är lite konstigt att kor och hästar äter växten - de undviker smörblommor som också är giftiga, säger Ulf Zethreus.

Det har hänt att människor dött av sprängört efter förväxling med ätliga rötter och även små mängder kan ge allvarlig förgiftning.

Den som får i sig växtdelar svävar i omedelbar livsfara och ska kontakta Giftinformationscentralen via larmnumret 112, konsumera kol och skickas med ilfart till sjukhus.

FAKTA Sprängört

Sprängört är en flerårig ört som kan bli över en meter hög.

Stjälken är ihålig och jordstammen uppsvälld och bildar en avlång knöl. Jordstammen är inuti uppdelad i flera luftfyllda kamrar och är typisk för arten.

Den är löst fäst i botten och kan lätt lossna och driva iväg till en ny växtplats. Bladen är två till tre gånger pardelade med lansettlika vasst sågade småblad. Sprängört blommar i juli-augusti med små vita blommor som sitter i flockar.

Sprängört är en av våra giftigaste växter men förgiftningsfall är sällsynta. Ilandflutna plantor påträffas ofta och det föreligger risk att betande boskap som trampat sönder dem kan få i sig giftet då de dricker av vattnet.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om