Utstuderat och sofistikerat.
Så kan SSU:s bidragsansökningar till landstinget beskrivas.
Och det handlar alltså inte om någon engångsföreteelse.
Bara toppen
- Jag skulle snarare kalla det en kultur, säger en person med god insyn i SSU:s verksamhet.
Personen konstaterar att förfaringssättet pågått i många år. Med andra ord är den granskning som inletts för 2009 och 2010 bara toppen på ett isberg.
- Informationen hur bidrag ska sökas har noga förts vidare år från år till dem som handlägger just de här frågorna inom SSU.
Källan konstaterar vidare att sittande styrelser, helt eller delvis, varit medvetna om hur fusket gått till.
Exempelvis har kassörerna under de olika verksamhetsåren varit införstådda med att bidragsintäkterna ramlat in på direkt fabricerade uppgifter.
- Rent faktiskt håller SSU Norrbotten mellan tio och femton kurser varje år, det kan variera plus eller minus något antal, men vi har genom åren sökt för mellan 30 och 40. Rent ekonomiskt rör det sig om en felprocent på 70, det vill säga ungefär 70 procent av bidragen vi får bygger på helt påhittade kurser, förklarar källan.
Klippa och klistra
I SSU:s sammanställningar och redovisningar till landstinget varje år, har arbetet därför varit både omfattande och mödosamt.
Klippa och klistra-modellen har varit noggrann.
Dels har det varit viktigt att göra en del omformuleringar i utvärderingarna, så de inte varit exakt ordagranna, men det har även varit viktigt att byta ut namn så att en och samma person inte noterats på flera kurser samtidigt.
Ytterligare saker som belägger fusket och som gett dubbla bidrag tack vare direkt falska och vilseledande uppgifter, är namnbyten på kurser.
Ett exempel på det är förbundskurserna ute på Bommersvik i Stockholm som SSU Norrbotten i stället döpt om till distriktskurs.