- Det känns stumt i benen med asfalten, säger Maria Söderberg när hon tar de sista stegen upp mot Rådhustorget.
Resan från Nasafjället startade hon den elfte juli och syftet har varit att kombinera vandring med historia.
- För att förkovra mig själv, det blir en bildningsresa över en epok, säger hon.
Under resans gång har Maria Söderberg anordnat olika möten som handlat om Nasaleden och Nasaepoken. Möten som ordnats i och med hennes intresse för Nasaepokens historia och på lördagseftermiddagen hölls det sista mötet i Öjebyn.
Maria Söderberg är uppväxt i Arjeplog och målet med vandringen är att ta reda på mer om sin familjs ursprung. Samtidigt vill hon att fler får ett perspektiv till Pite Lappmarks historia och i sin tur, sin egen.
- Kroppen i sig tar inte så mycket stryk, men med fötterna har det varit mest problematiskt, berättar hon om sin vandring.
Hälen på vänsterfoten har krånglat en del vilket resulterade i att hon fick färdas med bil en sträcka. Men den ska hon ta igen senare, gående. Vid mötet som hölls i Båtsjaur fick hon också ta hjälp av en bilist.
- Jag segade mig för mycket så jag skulle inte hinna till mötet, så den sträckan ska jag också komplettera gående, säger hon.
I lördags var alltså 17 av 23 mil avklarade.
Hö i skorna
Under hela vandringen har Maria Söderberg gått med ett och samma par vandringskängor. För den ömmande hälen har hon använt Compeed-plåster och hö.
- Det är en traditionell metod för torra fötter och för att hitta ett bra läge i skon.
Förutom de kläder hon haft på sig har hon också haft med sig en varm tröja, regnjacka, tunna byxor och en liten sovsäck. Så lätt packning som möjligt och därmed inget mer än det nödvändigaste.
- Det här är compact living, säger hon skrattande och pekar på ryggsäcken.
Maria Söderberg förklarar att hon inte tycker att det är ett problem av vandra ensam, tvärtom. Hon gillar att vandra i skog och mark och ta del av naturen. Det har ändå blivit många möten med både människor och djur. De möten som hon ordnat har lockat stor publik och i skogen har djurlivet visat sig i olika former.
- Jag har sett älgar, renar, jordugglor, huggormar, lämlar, möss, grodor och en örn, räknar Maria Söderberg upp.
Någon björn såg hon inte, men det var hon inte så orolig för heller.
- Jag har sjungit och trallat när jag gått i skogen och då hör björnen mig, säger hon.