Barn i behov av särskilt stöd kan drabbas hårt när barn- och utbildningsnämnden ska spara cirka 50 miljoner kronor under de kommande tre åren.
Resursskolorna Tallbackaskolan och Mellangård på Furunäset samt Aspergerklasserna i Öjebyn hotas av nedläggning samt även Resurscentrum (se faktarutan). Bland föräldrarna finns både ilska och stor oro.
- Det känns rent bedrövligt, min son klarar inte av vanlig skola. Nu när han äntligen fått tillbaka sitt självförtroende igen, ska han då tillbaka till sin hemklass och få sitta själv i ett rum, säger Jessica Thegerström.
Föräldrarna menar att "kaos" skulle uppstå om skolorna stängde. Dels skulle det drabba deras barn, dels även alla andra barn ute i den "vanliga skolan" som åter igen blir störda.
Man befarar ännu längre köer till BUP och Resurscentrum - ännu fler barn som drabbas av ohälsa och på sikt ännu mer kostnader för kommunen.
Man menar att kommunen bara tänker kortsiktligt och efterlyser en konsekvensanalys.
- Man förstår inte alls hur kommunen resonerar, säger Niklas Nordsten vars son går på Tallbackaskolan.
- Det är ju en besparing att ha de här resursskolorna, säger Ulrika Iversen, vars son också går på Tallbacka.
Föräldrarna menar att om skolorna läggs ner, innebär det på sikt ännu mer ökade kostnader för kommunen.
- Men vill kommunen ha det, så javisst, menar Katja Öhman, som också haft sin son och bonusson på Tallbacka.
Har diagnoser
På både Tallbackaskolan (med plats för tio elever från årskurs två till fem) och Mellangård (med plats för åtta elever från årskurs sex till nio) går många barn med diagnosen ADHD och/eller aspergers.
Föräldrarna menar att deras barn är intelligenta och duktiga. Men i en klass med 25-30 andra elever, surrig miljö och massor av barn ute på rasten fungerar det inte.
Flera av föräldrarna berättar att deras barn mådde så dåligt att de kände att de inte ville leva längre innan de fick plats på någon av resursskolorna. De kände sig mobbade, utfrysta och exkluderade.
- Min son stökade och bråkade och sprang ut och in ur skolan. Då låste de dörrarna så att han inte kunde komma in längre utan fick vara själv ute i strumpor på skolgården, säger Jennie Nilsson, vars son i dag har plats på Tallbacka och på kort tid gjort stora framsteg.
- Det var kaos hemma innan vi fick hjälp. Här fick man äntligen höra att: "Du gör rätt" istället för att: "Ta hem din son, vi klarar inte av honom", säger Kicki Lejon, som först haft sin äldre son på Tallbackaskolan, sedan sin yngre på Mellangård.
Föräldrarna menar att "hela familjen blir inskriven" på resursskolorna. Syskonen får ett andrum och föräldrarna får stöttning och hjälp. Många går Kometutbildningen som erbjuds.
Om barnens framtid
Föräldrarna tror att det dels handlar om personalens kompetens, dels om den strukturerade, lilla miljön som gör att eleverna fungerar och har det bra. Att lyfta ut personen från miljön och låta dem hjälpa barnen ute på hemskolorna i stödteam (som föreslås) tror de inte alls på. Risken är att många barn blir sittande själv i ett rum med en assistent. Eller bara proppas fulla med mediciner.
- Det handlar ju inte bara om våra barns utbildning utan om hela deras liv. Ett barn ska inte behöva sitta själv, säger Monica Öberg, vars son går på Tallbacka.
- Både på Tallbacka och Mellangård jobbar ju också personalen med att ge eleverna verktyg för hur de ska kunna hantera sin vardag, säger Kicki Lejon, som menar att det också handlar mycket om den sociala biten. I dag går båda hennes pojkar i vanlig skola och det fungerar bra.
- Kommunen måste ta hand om sin framtid, säger Monica Öberg.