När Jämställdhetsombudsmannen, JämO, i mitten av 90-talet startade arbetet med att öka andelen kvinnliga heltidsbrandmän mötte myndigheten kraftfulla reaktioner och negativa attityder både från manliga brandmän men också från allmänheten.
Det framfördes att det inte "passade sig" att kvinnor skulle arbeta med sådant smutsigt och farligt arbete. Att kvinnor och män skulle sova tillsammans på stationerna ansågs problematiskt och farhågor om att den sammansvetsade yrkeskåren skulle gå förlorad om den blev könsblandad lyftes. Ett argument var också att brandstationerna ville skydda kvinnorna från den hårda och ibland sexistiska jargong som förekom.
Att branschen skulle kunna ändra på sig för att öppna upp arbetet för kvinnliga kollegor var inte en fråga som diskuterades överhuvudtaget.
Har blivit fler
Ur detta myller av röster mot kvinnliga brandmän kunde en särskild synpunkt och farhåga höras allt tydligare: Skulle kvinnor kunna klara av yrket fysiskt?
Det fanns vid tidpunkten ännu inte en enda kvinnlig heltidsbrandman i Sverige.
Sedan dess har de kvinnliga brandmännen blivit fler. Men de är fortfarande få, och ökningen går långsamt. Grundproblemet när det gäller de heltidsanställda är just att så få kvinnor söker till utbildningen. Andelen bland de sökande har legat runt 10 procent de senaste terminerna.
Det finns flera förklaringar till det, enligt Räddningsverket. En är att kommunerna själva utformar gränserna i testerna för vad som ska krävas för att bli brandman. I Stockholms brandförsvar, med 450 brandmän, finns en kvinnlig brandman. Till exempel ingår i Storstadstestet ett moment med bänkpress där den sökande ska klara 35 lyft med skivstång som väger 30 kilo. Nivån på testerna i kommunerna är tydligt kopplade till om en kommun haft lätt eller svårt att rekrytera brandmän. I glesbygd ställs ofta minimikravet på att klara testet rökdykning, vilket är lagstadgat.
Två kvinnor
Piteå har 30 heltidsanställda brandmän varav två är kvinnor. Det innebär en stor procent kvinnor jämfört med hur det ser ut på många andra håll i Sverige.
Lina Asplund, 29, och Emelie Ullberg, 23, har jobbat tre respektive ett år som brandmän. De har bägge en tvåårig "Skydd mot olyckor"-utbildning.
- Det finns många fördomar kring yrket. Visst är den fysiska styrkan viktig, men tunga moment kan ofta lösas gemensamt på en olycksplats eller med hjälpmedel, säger Lina Asplund.
Nyfiken
Hon sökte till utbildningen för att hon var nyfiken på brandmannayrket medan Emelie funderade på om hon skulle bli polis, ambulanssjukvårdare eller brandman.
- Valet föll på brandman och det som var avgörande var att det är fysiskt krävande. För mig var det också att jag ville visa att jag kan fast jag kroppsligt kanske inte är den ideala brandmannen.
Riktade insatser
Precis som på andra arbetsplatser där det är övervägande män, finns det en grabbig jargong även på Räddningstjänsten i Piteå.
- Visst kan det bli en del grova skämt ibland, men det är inget som stör nämnvärt, säger Lina Asplund.
Torbjörn Johansson som är räddningschef i Piteå, berättar att det hela tiden jobbas för att rekrytera fler brandmän, i synnerhet kvinnor.
- Räddningstjänsten brukar alltid delta på Nolias utbildningsmässor. Vi är även ute i högstadieklasserna samt på gymnasiet och utbildar i skydd och säkerhet. Då försöker vi även rekrytera.
Prova på-dagar
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har även beslutat att två riktade insatser ska göras under året för att framförallt stimulera kvinnor att söka till yrket. Ett exempel kan vara prova på-dagar och informationskampanj på gymnasieskolan.
Vissa krav
För att jobba heltid vid Räddningstjänsten i Piteå är det en fördel om man gått den tvååriga utbildningen "Skydd mot olyckor". Man ska ha gjort rullbandstest för rökdykning, läkarundersökning och ha en viss fysisk arbetsförmåga.
I sommar ska ännu en kvinnlig brandman jobba vid räddningstjänsten i Piteå.