Färgskalan skiftar mellan strävt blygrå och pärlemorskimrande ljushet och väcker en längtan till Gotland.
Fårskinn, stenar och en obändig natur.
Det karga i ölivet och det varma i konstnärskapet.
Formgivaren Tone Lindblom-Brunes har aldrig besökt Gotland. Ändå har hon skapat en produktlinje som bygger på just drömmen om ön.
- Kanske påminner mig bilder därifrån om min hemort Steigen i Norge. Jag är uppväxt vid havet och stranden och det har format mig, säger Tone, som inte bär med sig en direkt längtan hem. Istället väntar hon på något annat. På Gotland.
- Jag har skapat min egen bild utifrån design som Norrgavels och bilder i magasin, tillsammans har det format min version. Än vågar jag inte åka dit, kanske reser jag när barnen flyttat hemifrån - för det är mycket möjligt att jag inte kommer tillbaka, säger hon.
Tones konstnärskap tog vid redan på barndomens stränder, i Nordland fylke. När andra jämnåriga badade och lekte satt hon vid strandkanten och skulpterade sand och skapade mönster med snäckor och stenar.
Att det kreativa uttrycket formulerade sig genom stickor och garn var naturligt. I hemlandet finns en lång tradition av att sticka och tröjorna, mössorna och benvärmarna skapas ofta i hemmen.
- Jag började själv sticka när jag var runt tio år, men jag har inte så mycket tålamod utan är mer intresserad av designen än själva stickningen.
Därför köpte Tone så småningom en begagnad elektrisk stickmaskin, tog instruktionsboken och började på sidan ett.
- Det är lätt att tänka att allt går automatiskt med en stickmaskin, men jag sitter och klickar i varenda maska och drar varje varv. Jag virkar kanter, syr trådar, tvättar, hänger och stryker. För mig är det viktigt att ladda mina saker med kärlek, omtanke och värme när jag skapar dem. Jag brukar kalla mina produkter för handgjorda på maskin.
Till Sverige kom Tone för 20 år sedan, för att läsa en reklamkurs i Övertorneå. Kärleken gjorde att hon blev kvar och jäntan från Norge förblev bosatt i Sverige.
Ett tag arbetade Tone som grafiker, men neddragningar tvingade henne att lyfta blicken.
- Jag valde att läsa mediedesign, eftersom jag inte kan eller vill försörja mig enbart på stickning. I min familj är företagarskap en tradition och när jag fick erbjudande att dela lokal med fotografen Maria Fäldt föll allt på plats. Det var meningen.
Snart firar hon ett år i lokalen med sitt företag Filuriform, som utgörs av både skräddarstickade produkter och grafisk formgivning, webbdesign och illustration.
- Att rita i datorn passar min personlighet, det går fort, är enkelt ändra och göra om - det går bra ihop med min otåliga natur, jag fyller snabbt hela fält med färg.
Stickning och grafisk form har fler paralleller än man kan tro.
- Det finns moment i båda som liknar varandra. Vad händer om jag gör så? Hur blir det? Jag experimenterar och ser vad som händer även om största delen av jobbet är färdigbearbetat i huvudet när jag sätter mig ner framför datorn eller stickmaskinen.
I ateljén inspirerar nystan och rullar med ull- och lingarn i naturfärger genom sin blotta existens.
- När jag tittar på garnerna som hänger där blir jag varm i hjärtat, jag får idéer av färgerna och känslan av ullen, säger Tone, som använder garn både från Vistträsk och Öland.
Känslan för garnernas egenskaper sitter i handen, i ögats iris och i själen.
- Det är något med lin. Den spröda känslan, färgen. Det blanka, men ändå sträva i tråden. Hur den beter sig, först lite sträv mot huden men eftersom mjuknar den och blir varm och lätt.
Kärleken löper som en röd tråd genom Tones liv. Den gjorde att jäntan från Norge stannade kvar i Sverige. Kärlek och omtanke är också vad hon stickar in i sina hantverksprodukter.
Framför allt i pläden där grånyanserna är sammanfogade med röda kryss och kantade med lika röda langettstygn. En filt vars tyngd löpt genom fingertopparna många varv, som det yttersta uttrycket för hennes längtan till Gotland.