Videon är inte längre tillgänglig
Skrattmåsen håller sig i närheten av "husse". Ständigt sugen på korvsnärtar. Löja är okey. Lax, sådär.
Ostbitar är absoluta favoriten.
- Jag matar inte måsar, bara Boje, är Torgny Björklund noga med att understryka.
Nyckeln till vänskap
Bekantskapen startade redan för åtta år sedan.
Då trippade en mås förbi Björklunds uteplats på Centrumområdet i Piteå. En överbliven brödbit var nyckeln till varaktig vänskap.
- Jag lärde känna igen Boje genom hans beteende. Nu sitter den och väntar utanför fönstret på mornarna när jag slår upp persiennerna.
Parkerar på huven
När Torgny Björklund lämnar lägenheten, går mot bilen och p-platsen utanför husen händer det att Boje hakar på.
- Ibland sitter den kvar på motorhuven när jag backar ut bilen.
- Då jag kommer tillbaka står måsen på parkeringen och väntar på mig. Den känner igen bilen. Sen går den intill mig på gatan.
Dyker upp i april
Snörusk är inget för Boje. Då drar han söderut - för att punkligt återvända samma tid varje vår.
- 2009 och 2010 kom fågeln tillbaka samma dag, den 26 april. I år blev det en vecka tidigare, säger Torgny.
- Direkt efter Pdol brukar den försvinna. Kanske blir det lite för stojigt. Eller för mycket i matväg, säger Torgny och ler.
Kärnreaktor
Svisch! En korvbit viner genom luften.
- Lockar jag kommer den med in i vardagsrummet och hälsar på.
Glufs, glufs. Det vattnas i näbben när Boje sväljer utan att tugga. Omåttligt omättlig.
- Han verkar ha en kärnreaktor i magen, konstaterar "husse" när den korvstoppade kompisen spelar med vingpennorna och lyfter som en fulltankad B 52.