Vi träffas på en ljusmanifestation för att hedra knarkens offer. Efteråt bestämmer vi träff för att prata mer. Men när vi ses, bara en lite dryg vecka senare har mycket hunnit hända.
Bland annat har Andrés sambo (som skulle ha varit med på intervjun) tagit ett återfall. Hon vill bli inlagd på avgiftning, men personalen har istället tagit beslutet att skicka hem henne.
André, har knappt sovit någonting alls under de senaste dygnen och är utmattad, men stridslysten.
Paret bor tillsammans i ett hus i Jävre som de fått låna av en vän till sambons familj, eftersom de sociala myndigheterna inte velat hjälpa till med bostad.
Stark drog
Han har själv levt som hemlös narkoman, främst i Skåne under 20 års tid, innan han flyttade med sin sambo till Piteå. Han kallar sig för "nykter missbrukare" och menar att har man en gång knarkat kommer man hela livet att känna av suget att börja om igen.
Det är lätt att falla dit och har man väl gjort det blir sådant som att betala räkningar, ha någonstans att bo och ta hand om sina barn oviktigt.
- Drogen är så stark att ingenting annat spelar någon som helst roll, säger André.
Även Tomas har levt som narkoman under en stor del av sitt liv - han har lyckats hålla sig ren och sedan tagit återfall.
Han berättar om det senaste - den 21 augusti 2007 då han bodde i egen lägenhet i Öjebyn - en lägenhet han kämpat för att få under många år.
- Det varade i tre veckor och hade jag knarkat en vecka till så hade jag förlorat den, jag hade inte haft råd att betala hyran längre.
På soffan i Tomas lägenhet sover ofta vänner över, vänner som inte har någon annanstans att ta vägen. Enligt Tomas finns alltid en risk med detta, risken för att själv bli frestad att knarka när andra i ens närhet gör det. Risken att någonting i hemmet ska bli stulet eller att någonting ska bli placerat där så att han råkar illa ut.
Att låta någon få bo hos en är alltid en avvägning.
Både han och André menar att problemet med hemlösheten beror mycket på att när nyktra missbrukare får återfall och blir av med sin bostad är väntetiden på att få en behandlig beviljad alldeles för lång. Under tiden har man tur om en kompis har en soffa att låna ut. Man ställer upp för varandra så gott det går.
Samarbeta
- Piteå skulle behöva ett drogfritt nödboende för hemlösa missbrukare, men om man får ett återfall skulle man inte åka ut på gatan direkt utan istället direkt in på avgiftning och sedan få möjlighet att direkt komma tillbaka igen, säger André som menar att personal (bland annat en socionom skulle behövas).
Han menar att satsningen på ett sådant boende med cirka sex platser skulle kosta pengar, men att kommunen skulle få igen det på sikt. Dessutom finns även flera organisationer som skulle kunna vara beredda att hjälpa till.
- Vi måste gå ihop om våra idéer och visioner för att kunna trycka på hos dem som bestämmer. En röst hörs inte, men 100 hörs betydligt starkare, säger André.
Han driver i dag projektet Connections - Förebyggande Missbruksarbete tillsammans med Susanne Stattin, på NBV i Luleå. Han är bland annat ute och föreläser utifrån sina erfarenheter. Målet är att få en mer mänsklig missbruksvård.
Tomas är engagerad inom Länkarna sedan flera år tillbaka.
Två av de boenden för hemlösa missbrukare som finns i Piteå i dag, Ankaret och barackerna ute i Öjebyn, ger de inte mycket för:
- Det är inte människovärdigt för någon att bo där, säger Tomas.
Fotnot: Bara en kort tid efter intervjun förändras livet drastiskt för André och Tomas. Andrés sambo orkar inte leva längre och tar sitt liv. Tomas tar ett nytt återfall.