Att söka sina rötter har inte varit särskilt viktigt för David, han har haft det bra i Roknäs hos sin familj och ser en eventuell medverkan i tv-programmet Spårlöst mer som en kul grej.
Minns inte mycket
- Jag blev inspirerad i vintras när jag såg programmen i tv och skickade in ett CV. Sedan satt jag en hel natt och läste mina svenska föräldrars adoptionsdokument. Det var tre-fyra pärmar fulla med papper som beskrev hela processen. Jag fick då även en större inblick i hur de tänkt.
Tiden i Bulgarien fram tills han var fem år, minns David inte mycket av. Några fragment kommer han dock ihåg. Han minns att sängarna fälldes ut från väggen på kvällen och att de satt så tätt att man plötsligt kunde vakna i någon annans säng på morgonen. Sovrummet fungerade som lekrum på dagarna.
- Tjejen som hette Nicolina har jag också svaga minnen av, hon var ganska livlig. Jag vet också att min favoritfröken grät när jag for, hon hade ett gott öga till mig. Nattetid sov hon på en kateder i vårt rum, utan kudde.
Pratade inte
- Jag har också fått veta att jag inte sa ett ord före tre års ålder. Det tar jag igen nu, skrattar David, som påstår sig surra ganska mycket numera.
Det nya var ett hem med mycket pedagogik, sånger och ramsor och där började han prata. Familjen Olovsson har besökt barnhemmet två gånger, där fanns Pavlina, en kvinna som varit mycket engagerad i adoptivbarnen och deras familjer. De bodde hos henne en vecka för att bekanta sig med varandra innan hemresan till Sverige.
- Jag var hennes allra första adoptionsärende. Jag hoppas att få träffa henne igen.
Uttagningsprocessen pågår. David har fått positiva signaler om att han förmodligen kommer att bli uttagen.