När Henrik Sjöberg var 23 år gammal paddlade han tillsammans med några kompisar från Mönsterås, strax norr om Kalmar, till Haparanda. 40 år senare tyckte han det var dags att återuppleva resan och frågade därför särbon Gunilla Fagerstrand om hon ville göra honom sällskap.
- Jag hade precis haft en arm gipsad just då, men tänkte att det klarar jag nog, säger hon.
Henrik och Gunilla sprudlar av energi när PT träffar dem på Pite havsbad. Det är fredag den 15 juni och på söndagen planerar de att lämna Piteå för att förhoppningsvis nå målet Haparanda lagom till midsommarafton. Alla veckorna till havs har gett dem en härlig solbränna. Tidigare har de tillsammans gjort kortare resor. För att kunna åka på en längre resa fick Gunilla tjänstledigt från jobbet som undersköterska och Henrik ledigt från sitt jobb som gymnasielärare. Det kräver en hel del att bo ute till havs och leva lägerliv i nästan två månader.
- En bra dag paddlar vi minst 10 timmar, ibland 11 eller 12. Men det är inte bara den fysiska styrkan som är det viktiga, det gäller att mentalt kunna stå ut, säger Henrik Sjöberg.
- De första två veckorna var jag helt iskall av vattnet som kom in i kanoten, jag var helt slut, säger Gunilla Fagerstrand.
Mental styrka
Men kroppen anpassar sig och kylan är de vana vid, vid det här laget.
- Jag tycker nästan det är obehagligt att gå inomhus nu, det är för varmt, säger Gunilla.
När Henrik paddlade samma sträcka i början av 70-talet fick han förlita sig på radioprognoserna via radion, paddla och hoppas på det bästa. I dag ser det annorlunda ut. Genom gps:en på mobilen vet de var de ska stanna och hur kanoten ska styras när den tjocka dimman smyger på. Som tidigare seglare har Henrik mer erfarenhet av vatten och sjö medan Gunilla är mer reserverad.
- Jag blev rädd när vi var utanför Sundsvall och åskan kom, det bara dundrade ovanför oss och regnet öste ner, då var det läskigt, men samtidigt vackert, säger hon.
Torrvaror och färskt vatten
Bra utrustning är en förutsättning för 140 mil på havet. Förutom karta och kompass består packningen av ett riktigt fjälltält, dunsovsäckar, liggunderlag och några ombyten. Gunilla och Henrik är noga med att äta tre gånger per dag och matförrådet som räcker en vecka innan det är dags för påfyllning innehåller bland annat konserver, nudlar, potatismos, grönsaker, ost, bröd, müsli och lite godis. Samt några liter färskvatten. Att hygienen inte kan hållas lika god som hemma ser de inte som något problem. När det har krisat har Gunilla tvättat håret i havet. Någon gång per vecka stannar de vid en camping för att duscha och tvätta kläder
- Vi är ju ändå lika skitiga båda två, säger hon.
Lär känna varandra
I början på äventyret kunde de stanna och ta en lunch på två timmar, nu satsar paret hårdare och stannar istället för att äta några mackor. Det är tidiga mornar när de drar iväg för dagen och på nätterna tältar de på öar eller campingplatser. Inom en halvtimme har de rutinerat hunnit få upp ett tält och lagat middag. Paddlingsresan ser Henrik och Gunilla som en blandning av en semester och ett äventyr.
- Jag tycker inte om att bara sitta i soffan och se på tv, jag gillar när det händer saker, säger Henrik som bland annat seglat jorden runt i fem år på heltid.
Ibland är det motigt på havet, tre till fem mil per dag paddlar de när vädret tillåter. När det varit höga vågor har de bara kommit en mil. Vissa dagar har det inte gått att paddla alls. Men fördelarna väger upp.
- Det är skönt att ha fått komma ifrån stressen och vardagslivet, att vara nära naturen, säger Gunilla.
- Jag älskar havet och det är skönt att det inte är en massa måsten hit och dit, slippa ekorrhjulet för ett tag, säger Henrik.
Med disciplin har Mönsteråsborna tagit sig långt. Inför resan förberedde de sig med att styrketräna. Henrik lyfte vikter på gymmet tre gånger i veckan och i vintras förbättrade han konditionen genom skidåkning. Eftersom Gunilla bröt armen i höstas har hon tränat upp den med hjälp av sjukgymnastik. Paddlingsresan har också varit träning i sig.
- Jag har gått ner säkert 7-8 kilo, ölmagen är borta, säger Henrik och skrattar.
Gunilla känner också att hon förlorat vikt.
- Jag var en riktig fetknopp, men nu är jag en frisk fetknopp, säger Gunilla, som tror att hon gått ner ungefär 12 kilo.
Med den stabila kanoten känner de sig trygga i vattnet. Henrik byggde den själv när han gjorde samma resa i 20-årsåldern.
- Och går allt enligt planerna så når vi Haparanda på fredag, två dagar snabbare än sist faktiskt, säger han.
Då ska det firas
Fram till Piteå har kylan förföljt dem. Det är först uppe i Norrbotten de möter den riktiga värmen. Men vädret har inte varit ett problem och äventyret har varit stärkande på fler än ett sätt.
- Det är fantastiskt mysigt att vara ute med någon man tycker om, säger Gunilla.
I sju år har de varit ett par och även om de inte bor ihop så umgås de varje dag.
- Vi har lärt känna varandra betydligt mer nu och varandras egenskaper, vi är olika men det går bra, Gunilla är otroligt stark mentalt, säger Henrik.
- Det är skönt nu när man är så pass gammal och har vuxna barn. Det är precis som att börja om på nytt när man kan göra sådana här saker, säger Gunilla.
När de når Haparanda på midsommarafton ska de fira.
- I Haparanda ligger en sten som symboliserar den ostligaste fastlandspunkten, Sundholmen. Den ska vi klappa och pussa lite på, och dricka champagne som vi köpt, säger Henrik.
Båda håller med om att man kan göra det mesta som man vill. Det är bara att genomföra planen. För det mesta går det.