Anita älskar livet som stugvärd, kalfjället och lugnet som infinner sig vid Piteälvens källa, Pieskehaure.
Kaffe, kakor och STF-saften ska fram när man stiger in i fjällvärdarnas stuga i Pieskehaure. Här från fönstret syns inte en fjällbjörk utan det är kalfjäll så långt ögat når. Här trivs Anita Stöckel som fisken i vattnet.
– Jag har alltid varit intresserad av friluftsliv och fått vara ute med föräldrarna sen barnsben, det fortsatte i vuxen ålder och yrkeslivet med eleverna, säger hon.
Hon är en "riktig Kirunabo" även om hon och Bengt Nyberg bor i Kalix nu. Anita är den officiella stugvärden och Bengt är medhjälpare. Det var 2011 som de gick stugvärdskursen tillsammans.
– Det var alltid sådär att jag såg skylten stugvärd och kände att nån gång så måste det vara jag som är stugvärd. Så vi gick stugvärdskursen. 2013 hade vi vårt första uppdrag i Vaimok, det här är vårt nionde uppdrag, säger Anita Stöckel.
När de var på uppdrag i Pältsa så sa Bengt att de måste få vara i Pieskehaure någon gång också. Det här året var det dags och vistelsen har hittills varit som en dröm. Men vad är då så speciellt med Piteälvens källa?
– Ja, alltså det är kalfjället. Det är så otroligt vackert här mot Sulitelma, och fisket är också helt fantastiskt här. I Pältsa är fisket till exempel avreglerat så det var bara saluvatten överallt så man kunde inte vara någonstans. Det är så här det ska vara, säger Anita.
Bengt Nyberg och Anita Stöckel kom på att de måste prova vara i Pieskehaure ett år efter att de varit i Pältsa. De ångrar inte sitt beslut.
Hur har gästerna varit?
– De har varit supertrevliga. Det är jättemånga Piteåbor som kommer hit, fiskemänniskor främst, skoterburna. Det har blivit många helt fantastiska möten under de här veckorna, säger Anita Stöckel.
Anita och Bengt har varit på plats i tre av totalt fem veckor och efter den tiden blir de hämtade av fastighetsskötaren. Så ett par veckor till ska de ta emot gäster, visa sängplatser, hur man hämtar ved, vatten och allmänt vara behjälpliga runtomkring.
– Det fantastiska med såna här platser är att man varvar ner sitt liv. Det finns inte samma måsten och saker man måste göra. Man sätter sig och läser, stickar lite, tar hand om gäster och stugan, säger Anita.
Pieskehaurestugan har hittills aldrig blivit full under veckorna Bengt och Anita varit där. Alla har fått sovplats även om det hänt att folk fått sova i bastun.
Vilken sorts människa ska bli stugvärd?
– Att vara pensionär så man inte behöver ta ledigt hjälper, samtidigt är arvoderingen man får egentligen ingenting. Man ska älska att vara här, att komma ut. Och som stugvärd måste du kunna prata. Det passar inte vem som helst, det är ett som är säkert. Men är du den sortens människa finns det inget bättre, säger Anita Stöckel.