Hon och sambon Cécile satt framför teven i fredagskväll och följde fotbollsmatchen mellan Frankrike–Tyskland som utspelade sig på Stade de France, bara några kvarter ifrån bostaden.
– Vi reagerade redan efter första smällen. Det lät lite mera än som en vanligt fyrverkeripjäs, berättar Moa.
Ytterligare en smäll genljöd tv-rutan – och en stund senare stod det klart att helvetet hade brutit lös ute på Paris gator.
Plötslig panik
Fem år har gått sedan Moa Eriksson, 29, lämnade Piteå IF och flyttade till den franska huvudstaden, där hon i dag arbetar på distans med kärnkraftsfrågor åt svenska Studsvik.
– Det här är en fantastisk stad, med fantastiska möjligheter. Men just nu har många nerverna på helspänn. Ingen lever ett normalt liv, konstaterar hon.
– Det är polis och militärer överallt ute på gatorna. Och minsta lilla oväntade rörelse kan orsaka enorm panik.
– Vi var själva ute och en eftermiddag när folk plötsligt började springa. Alla sprang, men ingen visste varför. Vi och några andra rusade in i en butik och gömde oss innan det stod klart att ingenting hade hänt.
Kultinrättning
I de kvarter där attentatsmännen slog till i fredags har Moa och Cécile vistats åtskilliga gånger.
– En av restaurangerna är lite av favorit för oss. Vi har ätit där många gånger. Det här är kvarter där det ständigt rör sig mycket folk. Konserthallen Bataclan är en riktig kultinrättning, säger hon.
– Ingen vi känner dödades vid attentaten, däremot befann sig flera av våra vänner ute i den direkta omgivningen. En del tog sig inte hem utan tvingades övernatta hos bekanta.
– Vi satt uppe hela natten. Teven var på och bilderna blev alltmer skrämmande. Nere på gatan var det mycket liv och rörelse, överallt ifrån hördes sirener.
Planerade terrordåd
Tisdagens stora polisinsats mot en lägenhet med efterlysta terrorister skedde inte långt i från fotbollsarenan.
– Jag känner väl till området och har varit där många gånger. Nu har jag följt utvecklingen via alla extrasändningar på tv, säger hon.
– Och uppgifterna om att nya planerade terrordåd här i Paris känns givetvis jobbigt att höra.
Segregering
Moa Eriksson fruktar att våldsspiralen kan utveckla en än större segregering i ett framtida Frankrike.
– Det här är en stad med stor kulturell blandning. I vår vänkrets ingår både muslimer, judar och kristna, men just muslimerna känner sig oförskyllt väldigt utpekade. Efterspelet av terrorn slår hårt mot dem.
– Våldet verkar ju också slå urskillningslöst. I attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo fanns ju något slags motiv. Nu har skotten riktats mot vem som helst, säger Moa Eriksson.