Stenbergs saknar sitt stationshus

Då: ett tvåvåningshus med rymlig källare och magasin. Nu: En igenväxt tomt med spår av buskörares däcksladdningar i gruset, samt en skev gammal träkoja.
Det gamla stationshuset låg bara tre meter från järnvägen då Anders och Elisabeth Stenberg flyttade in. Året var 1980. De renoverade huset invändigt och byggde om magasinet till en extra bostad. Sex rum och kök, och bara huset var på 160 kvadratmeter. Därtill kom en källare lika stor som huset där tvättstuga, panna och matkällare rymdes. När barnen började växa upp sattes ett staket upp på tomten, men ungarna var aldrig intresserade av tågen och järnvägen.
- Det var bekantas barn som var mest nyfikna, berättar Elisabeth. De lade pengar på rälsen och när tågen körde över dem blev de platta.
Ljudlöst tåg
Trots att huset låg så nära järnvägen hörde familjen nästan aldrig att det åkte förbi. Anders berättade hur anställda från SJ en gång kom och letade efter ett tåg som hade spårat ur. Några hundra meter bort från huset i en kurva låg det urspårade tåget, som gick att se från tomten. Anders hade inte hört någonting.
- Första natten låg vi och sov i vad som tidigare var väntsalen, berättar Elisabeth. Då small det till väggarna när tåget åkte förbi.
Efter det första mötet med tåget hörde de knappt att det susade förbi huset, i ungefär 70 kilometer i timmen.
I dag bor Anders och Elisabeth i ett hus två kilometer från det gamla stationshuset och drygt 400 meter från järnvägen.
- Vi hör tåget mer nu än vad vi gjorde när vi bodde så nära, säger Elisabeth. Man tänker mer på det i alla fall.
Saknar huset
- Jag hade gärna bott kvar här om det hade gått, berättar Anders. Men vi var tvungna att flytta.
1993 skulle SJ elektrifiera järnvägen och 16 000 volt skulle driva tågen. Husets korta avstånd till de kraftiga spänningsledningarna gjorde att SJ ville flytta huset.
- Det skulle ha blivit för dyrt att flytta hela huset, förklarar Anders. Men jag hade gärna flyttat på järnvägen och bott kvar.
Familjen flyttade och huset revs. Elisabeth berättar att hon fortfarande kan sakna huset.
- Det var charmigt, förklarar hon. Det var högt i tak och gammalt. Kanske inte den bästa planlösningen, men det var charmigt.

Stenbergs saknar sitt stationshus

Stationshuset låg bara tre meter från järnvägen. SJ beslutade sig för att elektrifiera spåren och familjen Stenberg tvingades att flytta därifrån, men än i dag kan de sakna huset.