Under måndagen blickade de ut över alldeles svarta fält. Nu, ett par dagar senare, är inte plantorna svarta längre utan bruna istället.
– Knölarna tar näringen från blasten. Så om blasten dör, då är det inte bra. Potatisarna är alldeles för små ännu, säger Mikael Bjurman.
Paret har haft flera motiga år i rad.
– Ja, vad är ett normalår. Det är svårt att säga, för det har varit olika saker varje år som hämmat skörden. Men mellan 20 och 40 ton potatis per hektar vill vi ha upp i alla fall, säger Mikael Bjurman.
Katastrofåret 1987 har de båda hört om många gånger, då hela skörden frös bort.
– 47 lådor fick farsan upp då, ett halvt ton per låda. På den tiden fick bönderna kompensation från staten. Nu får vi ingenting, säger Mikael Bjurman.
– Man har lagt ner så mycket pengar i backen. Man måste få upp något också, säger han.
Att den sista tiden dessutom varit väldigt torr gör skadan än större.
– Plantorna hade kunnat klara sig bättre om de inte varit så torra, men nu börjar det här året nästan likna förra året, säger Katarina Bjurman.
Paret berättar att plantorna vid den här tiden normalt blommar.
– Nu är det inte en enda blomma på dem. Men det är bara vänta och se vad som kommer upp, det är som ett lotteri, säger Katarina Bjurman.
Som ett lotteri, så beskriver även Markus Levander vid Böle potatis odlingen.
– Det är lite som att skrapa på triss det här med potatisodling, säger han.
Även han har drabbats av nattfrost, men inte i samma omfattning som paret Bjurman.
– Det kanske rör sig om en tredjedel av mina arealer som nypits. Det är absolut inte bra, men jag kan inte säga att det är en katastrof, säger Markus Levander.
Han förklarar att tillväxten på potatisen hämmas och resultatet kommer bli en sämre skörd.
– På vissa ställen där det kommit för mycket frost kan det sluta växa. Det är synd för potatis är en volymvara. Det ska hanteras många kilon för att det ska vara lönsamt, säger Levander.
Nu väntar den sista kritiska perioden för potatisbönderna, då skörden närmar sig.
– Framåt hösten kan det bli för blött så att vi får problem att ta upp den. Och så är det ju minusgraderna som kan slå till. Här uppe i norr har vi inte så mycket tid, vi kommer igång senare och måste ta upp tidigare än i södra Sverige.
– Men det är roligt att odla potatis. Det ena året blir aldrig det andra likt, säger Markus Levander.