Länsstyrelsen pekar bland annat på risk för påverkan på våtmarker runt gruvområdet. Bilden är från 2012.
Turerna har varit många kring tillståndet för verksamheten i järnmalmsgruvan i Kaunisvaara. Avgörandet ligger nu hos Mark- och miljödomstolen som under måndagen inleder huvudförhandlingen i Pajala.
Naturvårdsverket har ansökt om att tillståndet delvis återkallas och pekar i huvudsak på följande risker:
* Påverkan på närliggande vattendrag och våtmarker.
* Dammar är inte byggda enligt tillståndet.
* Våtmark riskerar att torrläggas om grundvattennivåer sänks.
* Damning från transporter.
Veckans förhandling gäller enbart nuvarande tillstånd som utfärdades av Gränsälvskommissionen inför starten 2012, då gruvan ägdes av Northland Resources. Kaunis Irons ansökan om nytt tillstånd för den befintliga verksamheten, samt utökad produktion med brytning i Sahavaara och Palotieva, tas upp i ett separat mål planerat till början av nästa år.
Maria Pettersson är professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, med miljö- och naturresursrätt som forskningsfält. Hon ser en möjlig parallell till Cementa-fallet i Slite på Gotland.
– Går domstolen på Naturvårdsverkets yrkande så har ju Kaunis Iron inget tillstånd och då blir det som med Cementa, säger hon.
Maria Pettersson, professor i rättsvetenskap vid LTU, tror på en fortsättning för gruvan men utesluter inte ett nytt Cementa-fall. Avgörandet ligger nu hos domstolen.
För närvarande har brytningen av kalksten stoppats i Slite. Regeringen har antagit en lag som ska göra det möjligt för Cementa att bryta ytterligare tre år, men något klartecken har ännu inte getts.
Maria Pettersson tror ändå inte att det går så långt som att gruvan i Kaunisvaara stoppas.
– Jag har svårt att tänka mig att domstolen skulle göra det i och med att det ligger en ny och väsentligt annorlunda ansökan på bordet, även om Naturvårdsverket också där har väldigt mycket synpunkter.
När det gäller den senare ansökan har Naturvårdsverket dessutom vänt sig till regeringen, eftersom gruvverksamheten anses kunna innebära ”betydande omfattning eller bli av ingripande slag”. Tillståndsprövningen kan alltså hamna hos regeringen, men något svar därifrån har ännu inte kommit.
– Det är väldigt, väldigt snårigt, konstaterar Maria Pettersson.
Naturvårdsverket bedömer att det finns risk för att stora våtmarksområden med höga naturvärden och artskydd påverkas. Utsläpp av processvatten till Torne- och Kalix älvsystem (som omfattas av Natura 2000), samt påverkan på grund- och ytvattensytem är andra risker som nämns i skrivelsen till regeringen.
Det låter som allvarliga synpunkter?
– Ja, absolut. Här kommer man nog att behöva förhandla sig fram till en hel del nya saker och där tror jag att Naturvårdsverket kommer att vara en stark part. Tanken är att myndigheterna ska hjälpa företagen att driva på miljöarbetet, för det finns inget inneboende incitament för en miljöfarlig verksamhet att själv göra det, det funkar inte så. Det måste ställas krav, ytterst från lagstiftaren men även de som tillämpar lagstiftningen ska ju driva det här framåt, säger Maria Pettersson.
Vägtransporter av järnmalmsprodukter från gruvan i Kaunisvaara.
Hon ser fortsatt gruvdrift i Pajala som fullt möjlig.
– Kaunis Iron har ju uttryckt väldigt stora ambitioner när det gäller att tillmötesgå krav. Man får komma ihåg att de gör en ansträngning men att Naturvårdsverkets uppgift är att hitta hål i detta. Vilken sida man än lyssnar på så verkar allting rimligt.
Skilda uppfattningar kommer att stå mot varandra. Olika experter kan komma fram till helt olika bedömningar kring miljörisker.
– Riskbedömning är en intressant fråga. Miljöbalken är egentligen ett riskhanteringsinstrument där försiktighetsprincipen är grundläggande, och den aktualiseras här när det gäller beslut under osäkerhet. När man inte känner till om något är problematiskt eller inte så ska man ta det säkra före det osäkra, men inte hur långt som helst.
Milijötillståndet för Kaunis Irons gruvverksamhet kan återkallas om Naturvårdsverkets yrkande vinner gehör i Mark- och miljödomstolen. Huvudförhandlingen inleds under måndagen.
Maria Pettersson menar att olika läger ofta kan uppstå i frågor om riskbedömning.
– Naturvårdsverket kan vilja driva kraven så långt att det innebär ett nej, medan andra kan säga att okej, det innebär risker men vi tar höjd för det och stoppar inte. Det är universella frågor om riskhantering som manifesteras i prövningen och egentligen är det inte så märkligt att man kan komma till helt olika slutsatser.
En avgörande fråga för Pajalagruvans framtid är vilka kostnader nya villkor han innebära för bolaget.
– Den viktigaste delen är egentligen bedömningen av åtgärdernas miljönytta kontra kostnaderna. Domstolar och tillståndsmyndigheter ska inte kräva mer än vad som behövs, så att säga. För det ska inte vara orimligt att uppfylla kraven.