Kränkningar har alltid varit deras vardag

Långt från julstressen inne i stan - i en by i Piteå kommun bor 17-åriga Helen tillsammans med sina föräldrar. Här har familjen bosatt sig just för att det ska vara "lugnt och skönt" för dottern. 19-åriga Ann har flyttat hemifrån. Döttrarnas pappan tänder en cigarett vid köksbordet och konstaterar uppgivet att han under årens lopp gjort allt i sin makt för att hjälpa sina barn. Men hans insatser har misslyckats: - Det som finns kvar att göra är att kontakta Skolverket - att dom börjar undersöka det hela. Från och med den första april i år gäller ju en ny lag (se artikeln intill). Vi ska kräva skadestånd av kommunen. <h3>Jobbigt under elva år</h3>Pappan berättar att de vid flera tillfällen polisanmält Strömbackaskolan för mobbning. Men utredningarna har lagts ner. Så även en polisanmälan som gjordes i maj i år angående ofredande mot en elev på skolan som trakasserat Helen. Samtal har hållits med eleven som lovat att sluta med glåpord som "fet", "ful" och "du fattar ingenting" - men enligt Helen har ingenting hänt: "Så jävla sämst du är", "Kan de finnas fulare än dig och din syster?" och "Passa dig jävligt noga" är något av de nedsättande kommentarer som eleven skrivit om Helen och hennes syster på msn. - Jag vill ha ett svar på varför ingenting händer - varför kommunen aldrig gör eller har gjort någonting för att hjälpa oss? Vi har haft det jobbigt i elva år, säger pappan. <h3>Lätt byte</h3>Ann och Helen konstaterar att de "alltid varit mobbade": - Min skolgång har varit ett "rent helvete", säger Ann som redan första dagen i lågstadiet blev kallad för ett speciellt glåpord på grund av sitt utseende. Detta glåpord har sedan fått följa med under årens lopp och många fler har tillkommit. När Helen började första klass två år senare blev hon också ett lätt byte för mobbarna som gav sig på även henne: - Jag har alltid varit kraftigt byggd och blev kallad "tjockis" direkt - sedan fick det fortsätta. Mobbningen mot systrarna har handlat om knuffar, hånande, total utfrysning och elaka kränkningar via ord - av klasskamrater på skoltid och på internet. För att undkomma sina plågoandar har systrarna fått byta skola. Men detta har inte hjälp. Inte heller föräldrarnas många besök på olika skolor, deras samtal med lärare, föräldrar, rektorer och andra ansvariga. - Jag tycker faktiskt att våra föräldrar gjort vad dom har kunnat, säger Ann. <h3>Hotade med självmord</h3>När Helen gick i sexan hotade hon att ta livet av sig, om hon inte fick följa med mamma till jobbet istället för att gå till skolan. - Då tog rektorn faktiskt tag i det hela och pratade med klassen i två timmar. Det blev bättre för ett tag i alla fall. Just denna rektor, är den enda person tjejerna minns faktiskt som har försökt att göra något konkret för att stoppa mobbningen. Men när trakasserierna fortsatte på Strömbackaskolan blev Ann rasande - hon fylldes plötsligt av en ilska "som kom från magen": - Jag ställde dom mot väggen och var när att slå till dom. Jag var så jäkla arg. Då slutade dom. Ann har i dag hoppat av gymnasiet och hennes betyg är ofullständiga. Hon har en månad kvar på en praktikplats och framtiden är oviss - men ändå ljus: En pojkvän finns och de bor ihop i en lägenhet. - Jag ser bara framåt nu - aldrig bakåt. Men jag tycker att jag är värd att få ersättning för hur jag har blivit behandlad, säger Ann som både haft sjukdomen bulimi och skurit sig för att lindra sin ångest. <BrödFråga>Tror du att du hade lyckats bättre i skolan om du inte varit mobbad? </BrödFråga>- Det vågar jag inte svara på ... skolan har aldrig varit min grej. Jag har dyslexi och har alltid haft det svårt i skolan i överhuvudtaget. Jag vet inte ... Helen är dock övertygad om att hennes betyg hade varit bättre om hon inte blivit mobbad under alla dessa år. Hon går fortfarande kvar på Strömbackaskolan, men överväger hela tiden att hoppa av: - Tre veckor före sommarlovet var det väldigt nära. Det enda jag vill är att mobbningen ska sluta. Fotnot: Personerna i artikeln heter egentligen någonting annat.