Under fyra dagar har Campana gästat Neurolinjen, men redan i höstas fick eleverna skriva till henne på engelska och berätta om hur deras liv förändrades efter att de drabbats av stroke eller en olycka:
- Man kan aldrig bli den person man var innan, man måste acceptera det som hänt och gå framåt från den punkten. Det vikigaste är att inte ge upp hoppet, menar Campana som själv drabbades av stroke för sex år sedan.
Då började hon forska om sambandet mellan teater och rehabilitering, med inriktning mot förvärvade hjärnskador. Bland annat ligger hon bakom teaterpjäsen och sedan också filmen och tv-produktionen "The Puzzle Club" som handlar om hur det är att leva med hjärnskador.
- Genom att använda teatern som ett verktyg kan funktionshindrade personer bättre förstå vad som har hänt dem, och stärka sin självkänsla. Det är inte bara kroppen som ska läkas efter en olycka, utan även själen och hjärtat, menar Campana.
Hon menar att hon genom breven kunde bilda sig en uppfattning om eleverna och sedan anpassa sina workshops därefter.
- Alla har en styrka inom sig, det gäller att jobba med den styrkan, se möjligheterna men inte hindren.
En av eleverna på Neurolinjen, Siv Joelsson, drabbades av stroke 2003 och har sedan dess varit elev på utbildningen.
- Det har varit jätteroligt att få jobba med Jillian och med teater under de här dagarna. Att få se vilka möjligheter som finns, att det är så naturligt och att det fungerar.
Med på Framnäs är också Åsa Gardelli, lektor vid institutionen för pedagogik och lärande vid Luleå tekniska universitet. Gardelli jobbar också tillsammans med Campana med projektet "Kultur-teknik-funktionshinder". Hennes mål är att göra funktionshindrade personers liv enklare med hjälp av teknik.