Kort sagt har små hinder som inte tycks vara något problem för andra en tendens att bli rejäla surdegar för mig.
Papper som ska fyllas i och skickas in någonstans, är en sådan. Allergivarning och högt blodtryck direkt! Och gärna via webben, så man liksom kommer att få svart på vitt när man är klar. Men när man trycker på "skicka" och får en arg ruta med texten "rad 2, 4, 6 och 10 är inte korrekt ifyllda", då är det inte kul. Eventuellt kan man på två av raderna ha skrivit något fort och fel. Men sedan kan det vara uppgifter som man måste leta efter i någon pärm – eller i någon klassisk Åse-hög. I värsta fall måste man RINGA för att få en korrekt uppgift att kunna fylla i.
.
Vid det här laget kan jag helt sonika ha stängt ner ansökan-eländet för att helt enkelt göra något roligare. Därmed har jag skapat ännu ett projekt under skittråkiga-saker-att-göra-listan. Eller så ger jag mig den på att göra klart och sätter mig, tar ett djupt andetag och fyller i. Allt! Gör en sista korrigering av rad 2 och trycker, sjukt nöjd, på spara-knappen.
Arg ruta igen. "Det har dröjt för länge och du är automatiskt utloggad, var vänlig och logga in igen". Nu är jag redo att kasta datorn genom fönstret, samtidigt som min man känner den hetsiga stämningen och står redo att ta över. Jag lovar att jag ska städa huset resten av livet varje vecka om han bara har löst allt när jag kommer tillbaka.
Förkortningen GSG (går det så går det) är jag banne mig upphovskvinna till. Kan trycka in något i ett skåp, bara det går in, utan att tänka på att det fullkomligt kommer att rasa ut grejor då nästa person öppnar skåpen. Går det så går det.
.
En till sak på den där listan. Mitt körkort. Sommaren 2014 gifte jag mig och bytte efternamn. Men körkortsbytet dröjde. Låg länge högst upp i skittråkiga-saker-att-göra-högen, men blev ständigt omåkt av annat viktigt.
Och roligare.
I somras tog jag mig ner till fotoateljén. Äntligen skulle jag ta ny bild och fixa nytt körkort. Jag trampade ner, gjorde ett bredställ med cykeln utanför och ryckte glatt i dörren. Lunchstängt. Skit!
Vet inte vad som nu ska få mig att upprepa denna procedur. Nu, ett och ett halvt år senare, kommer en ordentlig antydan från Trafikverket att det fasen är dags.
Krav.
Det är en bra motivationshöjare. För nu måste det bli av. Men hittills har GSG funkat bra och då förtränger jag hinder och surdegar. Trots att de ligger där och drar till sig massa energi, som jag egentligen behöver till annat.
.
Detta brukar jag använda som parallell när jag jobbar med någon som har svårt att komma igång. Ser hinder, förhalar, skjuter upp sitt "nya hälsosamma liv" lite till. Jag har inga problem att förstå pedagogiken. Vi styrs av det vi tycker är roligt och det som stimulerar oss. Uppenbarligen så stimulerar inte ovanstående mig i alla fall! Men jag tränar på det, ska ni veta. Andas djupt och försöker göra saker extra långsamt. Lyckas ibland. Ibland inte. Då är det bra att ha min kära make. Som fixar och tar över då stämningen mellan mig och datorn blir alltför hetsig.
.
Åse listar 3 hetaste just nu:
1. Kylan! På något sätt enar detta kalla klimat nationen och vi har äntligen något klassiskt svenskt att ha gemensamt- och att få klaga över.
2. Pite havsbad och flyktingar. Bra eller inte bra, tyck vad du vill men ibland klarar sig världen utan våra åsikter. Särskilt på nätet. Vill man förändra? Lyft då på röven och gör det då.
3. SM-veckan! Snart är Piteå fyllt av liv, folk och stämning, nu drar det igång. Så roligt det blir!