Tycka mycket. Tänka mycket. Själv vara den som verkar ha någon typ av universellt recept på vad en 'perfekt hälsa' är. Kommentera vad folk äter. Hur mycket de äter. Eller hur lite. För mycket av det eller för lite av något annat.
Lägga massa krut på att tycka kring hur folk tränar. Hur hårt – eller hur någon generellt borde köra.
Det känns som att om vi skulle spendera lite mindre energi kring att tycka, tänka och säga så mycket kring andras hälsa och val av leverne. Då skulle många fler själva orka ta tag i sina liv och skapa bättre balans.
.
En av mina klienter berättar hur ledsen hon blir då hon – för hundrade och förhoppningsvis sista gången – tagit tag i sin hälsa och blir bemött med fnysanden och kassa kommentarer som "Jaha ... vad gör du nuuuu då och vad äter du nuuu då?".
Detta samtidigt som hon kämpar stenhårt för att hitta sin egen väg och sin egen livsstil.
.
En annan berättar hur många "tycker att han ska lugna ner sig med träningen, för det får ju inte gå till överdrift".
Vad då överdrift? Som att det inte är farligare att vi svenskar sitter med våra klösbrädor, kollar vad grannens senaste pass blev och käkar chips under tiden?
Det gör mig jäkligt förbannad. Dessa två har upplevt nog med hinder och behöver så klart massa pepp och stöttning. Nej, då ska någon bitter jäkel sitta och tycka och klanka ner på någon annan. Som faktiskt orkar och vill.
.
Jag har tröttnat på att folk gärna ska tycka att jag ska "ta det lite lugnare". Jag känner hur jag, utan att vilja eller behöva, går i försvar. Trots att jag vet att ingen har koll på hur mina tankar går. Vad mitt mål är. Hur mina dygn ser ut. Vad jag mår bra av och vad just jag mår skit av.
Att jag på ett dygn äter mycket och bra mat, sover mellan nio och tio timmar och tycker om att läsa, kolla på dyngiga serier och skita i tvätt och städning och bara chilla. Ibland i kombo med rätt hårt jobb.
Jag vet inte vad syftet är med dessa kommentarer egentligen är. Men de stinker dynga, om jag får säga.
.
Lite tillspetsat, men om vi föreställer oss lunchrummet en vardag på en vanlig arbetsplats. Någon kommer in i sina nya flashiga kompressionstajts, sprutar vatten från sin sportflaska på chefen och ropar "Alla som inte följer med och lunchtränar är dåliga och slöa". Samma person stirrar sedan ner i någons matlåda och kommenterar "Vad sjutton är det där? Äter du makaroner till lunch? Hur fasen kan du äta makaroner och korv! Och ketchup, det är det ju lika mycket socker som godis. Du rör ju inte ens på dig. Fatta att ni som inte lever som jag, mest troligt kommer och dö en för tidig död, få skitont i ryggen eller i bästa fall bli långtidsdeprimerade."
Kanske känner någon igen sig här med, det verkar liksom legalt att vräka ur sig sitt tyckande kring andra människors hälsa eller icke-hälsa.
.
Klart jag drar det till dess spets. Men visst tycker många träningsmänniskor om att sitta och berätta hur bra och duktiga de är med träningen, hur många burkar kvarg det går åt i veckan och vilka löparskor som är bäst – och dyrast.
Men jag tycker nu att det är dags att bara låta alla göra som de vill. För varken jag eller du, har såvida man inte blivit ombedd att tycka, någon rätt att lägga oss i andras liv. Lägg ner det.
Och vill du käka ostkrokar och öl till middag och är nöjd med det – gör då det. Så länge alla är nöjda och glada och snälla med varandra så är jag nöjd.
Innan vi öppnar munnen och tycker högt kring hur någon annan väljer sin livsstil, bespara oss den kommentaren. För den klarar världen sig så bra utan.
.
Åse listar, 3 bästa just nu:
1. Att höstterminen dragit igång med massa fina uppdrag och roliga jobb i antågande.
2. Att kultur-Piteå snart verkar enats om var och hur Piteå som kulturstad i framtiden ska se ut.
3. Att jag förhoppningsvis efter förkylning och en sväng på kryckor för mitt eländiga knä nu får åka skidor i tunneln hela september. Det ser jag fram emot. För visst är skidor också kultur?