Alla som jobbar inom service och med människor har garanterat – eller ska jag säga förhoppningsvis – någon slags plan för hur de bemöter människor och ger bra service. Kanske tolkas den olika? Kanske finns den inte?
I så fall alla ledare, dags att samla ihop personalen för lite internutbildning!
. .
Alla är inte är menade att jobba inom serviceyrket och ibland undrar jag hur man kan ha hamnat så fel. Gott om felplaceringar. Eller avsaknad av gemensam servicepolicy, vad vet jag. Hur som helst är det dags att vakna upp ur servicedimman och bli lite alert.
Nu är det slutinlindat. Här har vi ett urval av mina ”favoriter”.
. .
Pain in the ass-Fia! Hugger tag i en direkt och är bara för mycket. Fattar inte trots att jag svarar ”Nej tack” på frågan om jag vill ha hjälp.
Hon kan bara inte låta bli!
Kanske är jag ute och rensar hjärnan på lunch eller bara kollar, men Fia vill sälja. Visar och pratar och lägger fram och berättar för mycket om allt och sig själv. Läser inte av och till slut springer jag med jackan fladdrande ut ur butiken och har plötsligt svårt att andas. Fia har goda intentioner och är snäll, men jag går inte in igen, för avsaknad av ”farstu” är inte attraktivt i en butik.
. .
Eko-Biggan. Hallå! Är det någon där? Jag behöver fråga om det finns andra storlekar av barntröjan. Hallå? Kan alla bara gått hem eller fikar de? Dessa ställen går också fetbort. Att bara ha en personal på en hel avdelning är dömt att misslyckas.
När någon till slut dyker upp säger de aldrig: ”Oj, har du fått vänta? Jag ber om ursäkt, hoppas jag kan hjälpa dig!”.
. .
Hål i plånboken-Lasse. Redan innan vet jag att det snart kommer att infinna sig ett stort, djupt hål i min plånbok. Duktig säljare? Säkert. Men jag får känslan av att jag måste köpa en massa saker.
Inte för min skull, utan nästan för Lasses. Jag kan inte värja mig för allt jag enligt honom (eller henne) behöver och garanterat går jag ut med en massa inköp.
Kommer jag tillbaka? Knappast om just Lasse jobbar ... för det blir alltid massa köp som jag inte hade tänkt och det är omöjligt att på endera vis ta sig ur. Om man inte rent tar sats redan när man kommer in och ropar: ”Jag bara kollar! Jag kommer inte att handla!”
Men det gör man ju inte.
. .
Surkarten, rätt och slätt. Lennart eller Lisa. Säljaren eller handläggaren som har ett sånt där jobbigt, segt och surt sätt. Säkert jättefin och snäll. Men inte lämpad för servicejobb. Ett hängigt mähä som inte gått kurs i att läsa av en kund. För ibland vill man ju verkligen ha hjälp, vill ha förslag. Vill att personen har egen erfarenhet och har testat själv.
Det ger trovärdighet. Men Surkarten kommer inte alls fram. Vill inte ha någon mer kund. Så jag får så klart närma mig och be om ursäkt för att jag stör.
. .
Men tänka sig – ibland har dessa säljare ändå fingertoppskänsla och lyckas perfekt i sitt arbete. Men du som är ledare, har du tänkt på att uppdatera din personal?
Rätt som det är jobbar både surkartar, eko-Biggor och ”pain in the ass”-Fior hos dig. Jajamänn. Jag kan gärna stå till tjänst för potential finns hos alla.
Hoppas jag i alla fall.