.
För mycket prestation gör nog vem som helst trött. Tyvärr blir jag aldrig trött då jag väl är igång, utan jag måste ha en viloplan.
Planerade lugna perioder med bara-vara-tid. Tid för reflektion. Kanske låter det lite sjukt, vilket det också är, men det funkar för mig. Annars skulle jag tuffa på som jag ibland gjort och till slut tar kroppen slut. Den här gången var jag lur om att jag väntat lite för länge. Men tänker att jag lär mig. Oftast av misstag. Hittar mina sätt för att livet ska bli fint. Även om jag inte är på topp jämt, för kanske är det någon som tror att jag är det? Icke.
Vem är det?
.
Påsken närmade sig och som jag hade längtat. Mys och ledigt. God mat och dryck. Långa skidpass i solen.
Hm! Jag vaknade på skärtorsdagen av herr Gröthjärna. Jag vill inte säga att jag hatar honom, för han är en del av mig. Men jag är inte så imponerad när gröthjärnan står där bredvid mig då jag vaknar.
Vänder mig om och tänker med en suck: Kul att du kunde komma ... men nu vet jag om att du är här några dagar. Fast du kan gå hem. Så det så!
För två år sen fick herr Gröthjärna mig att paralyserat ligga kvar i sängen och vara ruggigt rädd och frustrerad.
Tankarna flög runt.
Jag tog nya prover för min hypotyreos, jag funderade och spekulerade om vem fasen herr Gröthjärna var och vad han gjorde hos mig.
Jag hade ju inte alls tid för den eländiga stackaren. Och inte hade jag bjudit in honom heller.
.
Jag har fortfarande inte tid för honom. Men han gör mig inte rädd. Inte paralyserad.
Och det finns ett viktigt budskap här, även om det är riktigt dålig tajming, nu när jag skulle njuta av påsken.
Vara ledig, glad och energisk. Att gröthjärnan bara är en del av min lilla sjukdom, det tror jag inte. Men i kombination med trötta binjurar och kroppen full av kortisol och adrenalin så säger den – med eller utan sjukdom – men med all rätt att det är dags att chilla lite.
Värre än så är det faktiskt inte.
.
Det tar mig hela fem (!) timmar att packa för en helg i Kåbdalis. Jag har ändå glömt hälften då vi kommer fram och jag garvar tillsammans med syrran.
Hon är också trött efter en hektisk period. Vi sitter där i husvagnen med huvudvärk och skrattar åt hur vi håller på i livet. Syrran knyter ett par mörkblå strumpbyxor runt skallen och ser helt crazy ut medan folk eldar, diskar i kapp, duschar frejdigt ihop, wokar sidfläsk och sköljer ner med påsköl.
Det skålas och stojas medan jag tänker lätt pessimistiska tankar.
Jag och syrran skålar i och för sig, trots gröthjärnor och huvudvärk, i vår prosecco och allt känns fasen ändå ok.
Det gör inget att jag inte är på topp. Jag försöker att inte pressa mig in i nån känsla jag inte har, det tar alltför mycket på krafterna. Det gör inget att jag glömt koriandern till laxcevichen. Har ju ändå glömt laxen också, så det får bli en salsa till entrecôten i stället.
Vill inte direkt träna, men är så pass sugen på lite endorfiner att det är värt ansträngningen.
.
Barnen är i alla fall glada, vi skrattar och myser. Nu är påsken över och jag återvänder till jobbet. Borde vara tankad med energi. Men talar istället om att mina arbetskamrater inte kan förvänta sig några stordåd Åse-påse denna vecka.
Jag har svårt att vara kreativ och jobba effektivt.
Sliter fram ett par pärmar som behöver rensas. Det fixar jag galant och tänker att allt annat får vänta.
Istället för att må dåligt över att jag inte får något gjort, så tänker jag att jag gör mitt bästa. Är glad över pärmarna och åker hem och fortsätter vila.
Försöker inte fly, utan lever i känslan och tänker att utan dessa små dippar, skulle jag ju inte uppskatta resten av tiden. Den då jag tidigt på morgonen gladeligen far upp från sängen, målar naglar i glada kulörer och matchar med färgglada örhängen. Fixar med nya idéer. Full av liv och energi!
Snart.
Lugn.
Men först lite rensning av pärmar både på jobbet och i gröthjärnan. Det är som det är. Och det är med största sannolikhet livet, det med.
.
Åse listar, 5 bästa med att inte vara topp
(om det nu finns nåt bra med det):
1. Man uppskattar när det väl vänder, för det gör det förr eller senare.
2. Man blir klokare och lär sig något om sig själv eller andra.
3. Man kan ligga i sängen och läsa eller kolla på serier. Ändå skönt att ibland vara lite ynklig.
4. Att någon kanske ömmar om en lite extra. Det behövs och gör gott i själen att bli ompysslad.
5. Kroppen talar till dig om du bara stannar och lyssnar i tid.