I veckan var jag ute på ett uppdrag på ett företag och där stötte jag på en gammal vän. Vi surrade på och kom in på stress, polerade ytor och för vem vi gör saker.
Hon började flina och berätta om sin vardagsrumssoffa.
”Fattar du, Åse, jag spenderar så sjukt mycket tid på den!”
Jag tänkte direkt att hon så klart låg och mös där, men icke.
Hon fortsatte: ”Vet du hur många gånger per dag som jag lagar till och puffar upp kuddarna och viker filtarna? Fixar och slätar ut fårskinnen som så vackert ligger där? Hela jäkla tiden, från morgon till kväll! Fattar du!?”
..
Jag dog av skratt och – jag känner igen mig! Inser att vår soffan också har filtar och kuddar som tar mycket energi.
Det första jag ser när jag kliver in i hallen är just soffan och dess oreda. För oreda är det så klart hela tiden. Men jag hade aldrig tänkt på det så. Denna lilla sak tar en del kraft.
..
Många av oss har något liknande som vi vill ha ordning på, som egentligen tar alldeles för mycket plats.
Hallen kanske? Livsuppgiften ihopställning-av-skor. Garderoben? Mattan i köket? Eller skrivbordet på jobbet.
Något man helt enkelt stör sig mycket på och som man på endera sättet har gett sig den på att kontrollera. Det är ändå humor!
..
Det är intressant hur vi tillåter vissa saker få ta så mycket energi i våra fullspäckade liv.
Eller så har vi för lite att pyssla med så vi hamnar vid filtarna i soffan, eller i hallen, hela tiden i stället för att göra något annat som kanske ger lite mer.
..
Lite till mans älskar vi att gå på föreläsningarna av Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Vi får känna igen oss i ”det ljusa och fräscha”, vi får skratta åt oss själva och hur vi bryr oss om vad andra tycker.
Vi vill passa in. Det verkar viktigt för oss. Att inte sticka ut alltför mycket, att vara ganska lagom, men ändå lite mer än andra.
..
Jag tror inte att jag varit på en enda tjejmiddag där ämnet inte varit uppe. Just hur vi håller på, att vi aldrig blir nöjda och hur vi låter livet passera i en välpolerad diskbänk. Gärna med telefonen nära, just uppdaterad med att vi storstädat och är duktiga.
Ofta är alla i ovanstående konstellation rörande överens om att det ”hålls på” för mycket. Att vi jobbar ihjäl oss, att vi skulle vilja spendera mer tid med de vi tycker om.
Vi är överens om att jämförelsesjuka, renoveringssjuka och spenderingssjuka är ohälsosam. Vi säger gång på gång att vi skämmer bort våra barn med helt galet dyra prylar bara för att vi tror att det gör dem lyckligare.
..
Vi garvar åt oss själva, men vi gör inte ett skit åt våra situationer. Vi går hem från tjejmiddagen med en skön känsla av avslappning, men sekund ett då vi kliver in i våra hem går vi till soffeländet och piffar upp.
Jag vill verkligen understryka att jag är en del i allt. Men jag har kommit till insikt att vi endast har konstaterat hur det är. Vi har inte kommit en millimeter förbi konstaterandet.
För visst finns det roligare saker än att plocka och stöka. Kanske skulle vi bara blicka på ungarna som ligger där i röran av fårskinn, filtar och kuddar och tänka att de har det minsann mysigt. Kanske rent av krypa ihop med dem och vräka ner kuddarna på golvet?
Det ska bli mitt mission. Kuddarna ligger ju lika bra på golvet som i själva soffan. Eller?
..
Åse listar, mina 5 värsta energitjuvar (som tar kraft helt i onödan):
1. Att barnen på något sätt inte skulle ha det riktigt bra.
2. Att jag ”borde och måste” istället för att ”vilja och må bra av”. Det jobbar jag massvis på.
3. Att jag är en ångestlagd person som ibland vill slå lite för mycket på mig själv, som jag aldrig skulle på en annan människa. Jag höjer mig själv varje dag – högt för mig själv – men kan även slå i nästa sekund. Det vill jag jobba bort helt.
4. Att alltför ofta tänka på grejen som inte blev gjort. Trots att 150 grejer blev gjorda.
5. Att oroa mig för saker som inte skett och mest troligt aldrig kommer att ske.