.
Jag har inte längre en fast inkomst. Jag har inga fasta kollegor. Inga bestämda fikaraster att sitta och mysa på. Jag har heller ingen som tittar in och undrar om jag vill luncha på stan. Tokigt är det, men jag har valt det själv och det är min högsta dröm. Den har legat och grott så länge, äntligen har det blivit verklighet – och det är jag, bara jag, som sett till att mitt liv tagit den vändningen.
.
Jag har alltid älskat mitt jobb. Det jag håller på med, fika, luncher och kollegor! Paketet där man känner trygghet, har en fast plats att gå till på måndagen.
Men någonstans är jag ingen som gillar när det blir för lugnt. När jag blir för trygg och när utmaningen fattas mig. Då dör något inom mig. Sakta men säkert. Jag skulle ibland önska att jag var född nöjd och belåten. Som gillade att trampa på välkända stigar.
.
Men Åse Borgeryd, tyvärr. Du är och förblir den, som när andra snällt går där efter varandra på stigen, själv klampar iväg åt ett helt annat håll. Ju blötare, lerigare och jäkligare – desto mer spännande och roligt. För där framme någonstans finns det nog ett mål och det lockar.
.
Passionen har aldrig fattats mig, idéerna har funnits, liksom tron. Både på mig själv och på människans vilja att förändra sin livsstil. Nu har jag laddat nog, nu ska jag flyga helt själv, högt där uppe, och känna luften under mina vingar bli allt mer stabila.
Det är min dröm.
Det är mitt mål. Tron på mig och min egen kapacitet.
Tryggheten har jag hemma. I min familj, i mig själv, här hemma på balkongen.
Här kan jag spela ut hela mitt register och tänka hur galet som helst. För nu gör jag som tusan jag vill.
Jag är pirrig, spänd och samtidigt så förväntansfull. Men jag känner mig så modig. Kanske går allt åt skogen, men då har jag provat i alla fall.
.
Tänk så många som tänker att någon annan ska ta tag i våra drömmar åt oss. En dag är det försent. Man sitter där och ångrar att man aldrig vågade. Inte trodde tillräckligt på sin dröm. Väntade in alla andra.
.
Jag är laddad till tårna. Ser galet mycket fram emot att få jobba med mig själv som bästa kollega. Visst har jag folk att hänga med på lunch om det blir för tråkigt. Men det blir det inte. Det är jag så övertygad om.
Jag vaknar ibland med de galnaste idéerna och så tar jag rullskidorna och drar iväg. När jag är tillbaka är allt klart i minsta detalj. För där mellan Böle och Öjebyn, klarnar ofta idéerna och sedan är det bara att sätta sig att skriva och göra. Oj, vad jag kommer att bli vältränad på kuppen.
.
Men nu har jag stått i startblocken länge nog. Nu är det full fart framåt. Jag vill göra oss friskare, gladare, få företagen att spira och bli ännu mer effektiva. Få barn och ungdomar att hitta en väg ifrån energidrycker, Cola och datorer!
Och jag ska ha kul på kuppen, lära mig, klampa upp nya stigar och framför allt fortsätta att vara så stolt över att jag vågade ta steget. Modig är inget man är, det är något man blir.
.
Åse listar, 5 bästa just nu:
1. Sommaren som äntligen kom på riktigt.
2. Att jag nu driver mitt eget företag.
3. Bada i havet i slutet på augusti. Finns det något bättre?
4. Att skolorna börjar och vår familj äntligen återgår till rutinerna.
5. Att få leda klasser igen snart. Det ska jag så klart fortsätta med.