"Nere vid Piteälva – för det kan vi göra själva." Delar av Ronny Erikssons berömda låt med Euskefeurat. Den som jag skrålat ut i kör på diverse fester i ungdomen och på många andra tillställningar.
Ju senare på kvällen, desto högre skränade vi i något trapphus så grannarna fick hålla för öronen. Jag tänker på den låten, hur mycket dessa ord påverkat oss. Vi ska fasen göra't själva.
.
Vi skiter i vad andra tycker, vi gör som Pitebor gör, oavsett om det gäller hembränning eller löften från AMS.
Jag tror inte att finns en enda Pitebo som inte sjunger låten med stolthet och jag älskar den fortfarande. Men om jag tar detta ett steg längre, vad händer då?
Det låter ju superbra. Jag menar att göra allt själva. Men vad exakt innebär detta? Frågan är också om vi verkligen ska göra allt själva?
Fler funderingar på samma spår: Mår vi så bra av det? Är detta en del av den berömda Piteandan?
Jag tror att det finns ett samband, och kanske har det blivit lite syrebrist med allt dunkande i varandras ryggar här i stan.
.
Jag är stolt Pitebo, men får ibland en unken illamåendekänsla över ovanstående. För det är egentligen bara en liten, liten klick som är en del av Piteandan. Den lilla klicken är faktiskt långt ifrån hela staden och alla våra innevånare. Eller ska jag skriva ovanför hela staden?
Kanske är det just det som gör att Piteborna håller på att jämföra ihjäl sig? Många vill till varje pris vara en del av den där klicken, men de flesta får inte plats. Alla är inte alls välkomna, hur mycket vi än försöker säga det.
.
Jag hör ofta nyinflyttade som menar att det är svårt att ta sig in i Piteå. Vi som är så öppna? Och vi som har Piteandan och allt! Där ryms ju alla?
Och flyttar det in en person som snabbt "tar sig in" och får ett höjdarjobb står vi där och ler ansträngt. Vi som kunde göra det själva. Kanske, mest troligt, är det något lurt med personen. Så börjar vi spekulera och unkenheten är ett faktum.
.
Visst finns det i Ronnys kända låt något ironiskt ändå? Jo, det gör det ju, om jag får tolka den.
Just nu bygger vi nytt, vi frodas i staden som verkligen är på uppgång.
Men alla får inte vara med på detta tåg och alla känner sig inte delaktiga.
Rapporter säger att kvinnor i Piteå mår sämst i hela Norrbotten. Det är verkligen tråkigt att läsa. Det finns självklart flera faktorer som spelar in. Och hela sammanhanget med Piteandan och det-kan-vi-göra-själva spelar in. Vår strävan att hänga med "rätt personer", att gå på "rätt" tillställningar, tillhöra de "rätta" nätverken och att ha hög status. Det kan förgöra oss. När vi jämför, bedömer och skattar efter ytliga värden gör det oss sjuka till slut.
.
Jag brukar skryta över min hemort och det tänker jag fortsätta med, för jag älskar Piteå. Men det känns också som att vi har ett jobb att göra. Så att alla får vara med.