En ovanlig trötthet. En tunghet i kroppen, lite dovt bedövande. Som en jetlag eller som att man struntat i att sova ett par nätter. Känslan möter mig efter några dagar ledigt under påsk. Från att orka allt, till att orka inget på ett par dagar. Men precis som att denna trötthet skulle varit schemalagd, har jag planerat in mycket ledigt denna vecka. Kanske har jag känt på mig att några dagars återhämtning behövs.
.
För ett par år sedan skulle känslan av tung trötthet gett mig panik och jag skulle ha försökt bena ut varför. Nu kan jag faktiskt le och tänka att det är underbart att knoppen styr kroppen och att jag bara flyter med. Jag köper böcker, korsordstidningar, sover extra, äter bra mat och tränar på att acceptera att min fantastiska kropp faktiskt vill kommunicera.
Så länge man bara gasar, så hinner man inte uppfatta vad kroppen säger – även om den skriker med sin starkaste röst. Den hörs inte i allt starkare brus som omger oss när vi gasar på.
.
Det är helt galet hur vi håller på. Jobbar, fixar och donar. Bjuder in och blir bjudna. Skjutsar, hämtar och tackar ja. Går omkring i universum och tror att vi är centrum av världen. Det är lite komiskt. Så små, men ändå – i vår egen värld – så stora och betydelsefulla.
Tidigare kunde jag se ett tydligt mönster att utmattning, utbrändhet och depressioner mest drabbade kvinnor. Nu ser jag annat. Männen är minst lika drabbade. Kanske är det när man ser att den till synes starka grannen nu är sjukskriven för utmattningssyndrom, det blir mer tillåtet. Känslorna kommer ikapp och man dråsar själv ihop.
.
Det är vårt tempo och vår livsstil som gör oss sjuka. Men det handlar också om att vi under stressiga perioder, som kan tyckas avlösa varandra, inte tar hand om oss. Tänk den elitidrottare som utsätter sin kropp för dagligt slitage, långa pass, tävlingar och press. Ponera att denna också skulle äta halvtaskig och näringsfattig mat, sova mellan fem och sex timmar per dygn och återhämta sig med alkohol?
Det är faktiskt inte en dum jämförelse. Enda stora skillnaden är att de är sjukt vältränade, har bra syresättning och tål mycket påfrestning. Något den vanliga svensken inte gör.
.
Att "behöva lite sömn" är i min värld något man vant kroppen vid. Att strunta i frukost detsamma. Att käka skitmat likaså. Och att tillsammans med detta utsätta sin kropp för påfrestning, både när det gäller fysiskt och mental ansträngning, kräver att vi tar hand om oss. Lite sömn, ingen återhämtning och dålig mathållning kommer tids nog och biter oss i svansen. Det tar visserligen olika lång tid.
Kanske vissa klarar sig ett helt liv? Men varför vänta och se?
.
Vi behöver stanna upp. Planera in vila. Återhämta oss. Veta hur vi gör det i vardagen och inte bara på semestern. Vi behöver träna oss på att bli ärliga mot oss själva och vår omgivning. Att vi blir trötta betyder inte att vi är svaga. Tvärtom. Det betyder att vi lär oss om oss själva och att vi lyssnar. Kanske till och med tvingar oss till återhämtning och lägger in den i kalendern ibland.
Hur återhämtar du dig? När gjorde du det sist? Hur ska du ta hand om dig på ett fint sätt? Kanske tacka nej en extra gång, trots att det är till något roligt?
Vad vet jag. Men jag tror att det lilla räknas och gör skillnad. Så gör det lilla i dag och bestäm dig för att göra en sak, en förändring. För. Din. Egen. Skull.
.
Mina tre bästa återhämtare:
1. Sova. Unna dig sömn och sov lite mer. Det gamla ordspråket "den som sover syndar inte" är rätt bra.
2. Byt miljö. Ofta kan hemmet eller jobbet vara "smittat" av måsten, därför verkar miljöombyte ibland gott.
3. Läs en bra bok, ät mat som stärker dig inifrån och ta långa stunder utan din heliga telefon. Umgås med energigivare.