Jag packar inför en resa till Palma med mina tjejkompisar när min kära mor kommer förbi. Hon sitter vid köksbordet och ser lite oroad ut, som bara en mamma kan göra. Så säger hon med myndig röst: "Du ska väl inte klättra i berg eller nåt sånt nu?" Jag svarar: "Klättra i berg?".
Mamma: "Ja, gjorde du inte det sist du var iväg?". Förvisso har hon rätt. Jag himlar med ögonen och fortsätter: "Men då klättrade jag ju faktiskt inte uppför berg, mamma. Den gången firade jag mig nerför ett.".
I min värld stor skillnad. I hennes? Samma sak, bara olika sätt att ha ihjäl sig på!
.
- - - - - - - - - - - -
Med för många nej blir man lätt
bekväm och får jäkligt trist till slut.
- - - - - - - - - - - -
.
Nej, jag ska inte alls klättra. Varken ner eller upp. Vi ska på tjejresa, sola, shoppa, dricka cava och mysa! Men hon har ändå rätt. Hon känner mig. För även om jag inte klättrar i berg varje dag så säger jag oftast ja till nya, spännande saker. Vill testa nytt och bli lite rädd. Uppleva adrenalin och andas ut efteråt. Utan det skulle jag må sjukt dåligt, tror jag.
.
Jag är inte alls den mest våghalsiga, men ofta blir mitt svar på frågan om att göra något tokigt, roligt eller jäkligt jobbigt, just ja. Och trots att min mamma är den som undrar varför jag ska "he mig uti allt", så är det faktiskt bland annat hon som jag har generna från.
Min mamma säger alltid ja! Resa utomlands? Ja, närsomhelst. Träna tre pass i veckan? Ja, trots onda fötter och axlar. Middag med tjejgänget? Ja, fast hon redan haft fest dagen innan!
Sen finns det mycket andra tokerier som hon gjort och nappat på, som jag inte tänker nämna här, men … sådan mor sådan dotter.
.
I dag lär vi oss att säga nej. Och vi behöver säga nej ibland för att må bra, och för att det ska bli lagom av allt i livet.
Men med för många nej blir man lätt bekväm och får jäkligt trist till slut. Visst får jag ibland sota för att jag säger ja till för många saker.
Samtidigt tänker jag att det var mest det man inte gjorde som man ångrar!
.
- - - - - - - - - - - -
Visst har jag fått mjölksyra i vingarna.
- - - - - - - - - - - -
.
Kanske många skulle må bättre av att våga säga ja. Inte till tråkiga måsten, utan just då den där chansen dyker upp. Kroppen kanske säger att jag inte ids. Eller inte har tid. Inte vågar. Eller inte kan.
Kanske är det bara ett skydd för att inte kasta sig in i något – som faktiskt kommer att bli kul. Som kommer att utveckla dig och göra dig stolt och glad! Bort med hindren och bara kör! Vad är det värsta som kan hända? Det är det okända och lite läskiga som ofta utvecklar oss.
.
Jag tänker på när jag sa upp mig och startade eget. Utan inkomst. Utan starta-eget-bidrag. Utan trygghet och utan arbetskamrater. Men hela mitt väsen skrek: Kör! Kör!
I efterhand är jag förundrad över att jag vågade. Kasta mig ut för stupet och flaxa utav bara den. Visst har jag fått mjölksyra i vingarna ibland, men jag vågade och jag är så stolt och glad att jag vågade ta det stora steget.
.
Så nu är det din tur att fundera. Hur vill du ha det? Vad vill du egentligen göra?
Varför gör du det bara inte. Det kanske går. Och tänk så modig du kommer att känna dig!
Bara kör och gör det i dag! Väntar man för länge så blir det oftast ingenting.
Så mamma – jag är ledsen men jag bara måste ... vad fasen är att klättra nedför ett berg mot att klättra på karmen mellan två fönster i ett hyreshus, på husets utsida? Det vet nog bara du, min kära!